Salaf sjöng inte Anâshîd

Det råder inga tvivel om att det finns poesi i islam. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns poesi som helt säkert är vishet.”

Att man däremot sjunger poesin och kallar den för ”Anâshîd” och ”religiösa Anâshîd”, så är det något våra rättfärdiga Salaf inte kände till alls. Detta har i själva verket ett samband med principen som vi nämnde tidigare och som är en sammanfattning av det som de lärda alltid talar om i liknande sammanhang, nämligen:

Allt gott ligger i att följa de tidigare

och allt ont ligger i det som de senare har innoverat

Salaf brukade inte sjunga Anâshîd och kalla dem för ”religiösa”.