Salaf och födan i helvetet

Många rädda dyrkare från Salaf brukade förlora aptiten när de kom ihåg födan och drycken som helvetets folk kommer att få. Det fick dem ibland att låta bli att äta och dricka helt och hållet. Imâm Ahmad brukade säga:

“Rädslan hindrar mig från att äta och dricka så att jag inte har någon lust längre.”

Ibrâhîm sade:

“Middagen lades framför ´Abdur-Rahmân bin ´Awf efter att han hade fastat. Då började han läsa:

“Hos Oss ligger bojor och helvetets eld och föda som kväver och svårt lidande.”

Han började gråta och fortsatte till dess att de tog bort maten och det han hade ätit.”

Rapporterad av al-Djûzdjânî.

Khulayd bin Hassân sade:

“al-Hasan hade fastat när middagen lades framför honom. Då läste någon:

“Hos Oss ligger bojor och helvetets eld och föda som kväver och svårt lidande.”

Han drog tillbaka händerna och sade: “Ta bort det.” Sedan förblev han fastande till dagen därpå.” Nästa dag hände samma sak. Han sade: “Ta bort det.” Vi sade: “Abû Sa´îd! Du blir svag och går under!” Han inledde den tredje dagen på samma sätt. Då gick hans son till Yahyâ al-Bakkâ’, Thâbit al-Bunânî och Yazîd adh-Dhabî och sade: “Hjälp min fader! Han håller på att gå under.” Efter en lång tid fick de slutligen honom att dricka.”

Sâlih al-Murrî berättade att ´Atâ’ as-Salîmî sade:

“När jag kommer ihåg helvetet, kan jag varken äta eller dricka.”

Ibn Abî Dunyâ rapporterade från Sawwâr bin ´Abdillâh som sade:

“Vi var en gång tillsammans med ´Umar bin Dirham på en strand. Han brukade endast äta innan gryning. Vi hade lagt fram maten och precis efter att han hade lyft upp maten till sin mun, hörde han några dyrkare läsa versen:

Zaqqûm-trädet skall låta den syndiga smaka sin frukt; och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor, sjuda som skållhett vatten.”1

Rätt som det var föll han ned medvetslös och matbiten föll ur hans hand. Han återfick sitt medvetande efter gryningen. I sju dagar åt han ingenting. Varje gång han fick mat, hörde han den versen och reste sig upp och lät bli att äta. Till sist samlades hans vänner omkring honom och sade:

“Fri är Allâh från alla brister. Du dödar dig själv.”

Till sist fick de honom att äta något.”

Salâm bin Abî Mutî´ sade:

“al-Hasan fick en vattenbehållare för att bryta fastan med den. När han hade fört den till sin mun, började han gråta och sade: “Jag kom ihåg Eldens folks önskan när de kommer att säga:

”Häll litet vatten över oss eller [kasta till oss] något av det som Allâh har skänkt er!” De skall svara: ”Bådadera har Allâh nekat de otrogna.””2

´Abdul-Malik bin Marwân fick kallt vatten att dricka. Plötsligt slutade han att dricka och började gråta. Det sades: ”Du Troendes ledare! Vad är det som får dig att gråta?” Han sade: ”Jag kom på den fruktansvärda törsten på Domedagen och att Eldens folk inte får dricka kallt vatten. Därefter läste han:

”Hans mål är helvetet, och där måste han släcka sin törst med dryck av blod och var, som han läppjar på och måste tvinga sig att svälja.”3

´Abdullâh bin Ahmad bin Hanbal rapporterade att Ibrâhîm an-Nakha´î sade:

”Jag har aldrig läst den här versen utan att komma ihåg vattnets kyla. Därefter läste han:

“Och vägen till sina önskningars mål kommer de att finna stängd.”4

1 44:43-45

2 7:50

3 14:16-17

4 34:54