Salaf nämnde inga goda sidor när de varnade

Fråga: Vilka är de viktigaste böckerna inom kritik och beröm, Djarh wa Ta´dîl?

Svar: Det är jag som frågar er det nu. Ni har ständig kontakt med dessa böcker. Berätta för mig. Jag har hittat nya böcker i marknaden, men jag känner inte till dem. Kan ni berätta om dem för mig? Ni är Ahl-ul-Hadîth. Jag vill att ni skall vara riktiga Ahl-ul-Hadîth. Ahl-ul-Hadîth har alltid hållit i Sunnahs fana. Det finns folk i dag som läser Hadîth utan att dra någon nytta. Faktum är att de blir till Ahl-ul-Hadîths fiender. De älskar Ahl-ul-Bid´a wadh-Dhalâl och stödjer dem mot Ahl-ul-Hadîth.

Bröder! Jag råder den som har fallit i det att ångra sig inför Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Han skall frukta Allâh sett till sig själv, sin religion och sitt samfund. Han skall veta vilken troslära, vilka karaktärer och vilket kall Ahl-ul-Hadîth har. Hela samfundet, inklusive Ahl-ur-Ray’ och Sûfiyyah, anser att de är den stödda och räddade gruppen. Var en av dem.

Frukta Allâh! Du har fått den här möjligheten. Måhända du klarar universitetet och sluter dig till de högre studierna och tar din doktorand medan du är en fiende till Ahl-ul-Hadîth. Du stödjer inte Ahl-ul-Hadîth på något som helst sätt. Du tillhör inte dem på något som helst sätt. Du har inget alls med dem att göra. Du är med andra. Frukta Allâh för din egen skull. Känn att du är ansvarig framför Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Till de viktigaste böckerna inom Djarh wa Ta´dîl hör, som ni vet, al-Bukhârîs ”at-Târîkh al-Kabîr” och ”al-Djarh wat-Ta´dîl” av Ibn Abî Hâtim. De är grundläggande böcker som alla andra böcker refererar till.

Därtill har ni al-´Uqaylîs ”adh-Dhu´afâ’”, Ibn ´Adiyys ”al-Kâmil”, Ibn Hibbâns ”ath-Thiqât” och ”al-Madjrûhûn”, al-Bukhârîs ”adh-Dhu´afâ’” och så vidare. Jag kan nämna mycket till dig.

Härmed tänkte jag nämna att det går ett rykte bland studenterna om en rättvis och opartisk metodik. Den går ut på att nämna personens goda och dåliga sidor. Hur går den till? De nämner verser som handlar om judarna och hedningarna och hadîther om djävlar. Detta är deras bevis. Vi säger till dem att det fordrar att vi måste leta efter mänskliga och demoniska djävlars goda sidor om vi skall kritisera dem så att vi inte talar okunnigt. Vi måste alltså leta efter deras goda och dåliga sidor och väga dem och tala därmed. Om vi skall förtala en jude måste vi känna till hans goda sidor. De säger att sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var rättvis när han sade om Satan:

”Han har talat sanningen för dig, men han är en lögnare.”1

Titta på denna rättvisa, säger de. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är till och med rättvis mot Satan! Kan du inte vara rättvis mot de lärda? Med de lärda menar de innovationernas och villfarelsens lärda.

Om vi läser imamerna inom Djarh wa Ta´dîl, exempelvis al-Bukhârîs ”adh-Dhu´afâ’” och ”al-Awsat”, finner vi inga goda sidor nämnda. Endast dåliga sidor nämns. De nöjer sig med det. Är det ett bedrägeri? Enligt denna metodik var al-Bukhârî en bedragare. Hur kan han endast nämna de dåliga sidorna? De lärdas namn som fyller hans bok har goda sidor också ju! Hur kan han skriva på detta vis? Alltså är al-Bukhârî vilsen och orättvis. Således är al-Bukhârîs ”as-Sahîh”, som är samfundets referens efter Qur’ânen, fallen.

Om vi läser Ahmad bin Hanbals ”al-´Ilal”, som tar upp både kritik och beröm, ser vi hur han prisar vissa och ger dem deras rättigheter utan att nämna deras dåliga sidor. Enligt detta kriterium är han bedräglig. Varför det? Å ena sidan nämner han inte de dåliga sidorna hos dem han älskar och samtycker med. Å andra sidan nämner han endast de dåliga sidorna hos dem han hatar. Alltså är han orättvis. Antingen säger han att en person är pålitlig, dyrkare och rättfärdig eller också en lögnare, övergiven, glömsk, anklagad och återberättare av svaga hadîther som motstrider de autentiska. Vi kan inte hitta något annat. Han nämnde inte de pålitligas dåliga sidor; alltså är han orättvis. Han nämnde inte de kritiserades goda sidor; alltså är han orättvis.

Baserat på denna metodik går varken Allâh, Allâhs skrift, Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah, följeslagarna eller efterföljarna säkra. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till en följeslagare:

”En så dålig predikant du är!”2

Han nämnde inte hans goda sidor.

Han sade till Mu´âdh (radhiya Allâhu ´anh):

”Sätter du andra på prövning, Mu´âdh?”3

I samband med råd och varning nämns endast det som varnar människorna och som de gagnas av. Om de goda sidorna nämns går rådet upp i rök. Nämn det som gagnar varningen. Om han är en återberättare skall det varnas för hans återberättelse. Om han är en syndare skall det varnas för hans fusk. Om han avger falsk vittnesbörd skall det varnas för det och så vidare.

Salaf kritiserade och berömde. När de berömde tyckte de inte att de skulle nämna det som fordrar en varning. När de varnade tyckte de inte att de skulle nämna det som fordrar ett beröm. Så är fallet i de trosrelaterade böckerna såväl som i böckerna inom Djarh wa Ta´dîl. Ni har allt framför er. Ni hör till de kunnigaste människorna om det nu. Om ni är uppriktiga gentemot Allâh kommer ni att se rakt igenom denna metodik och se hur falsk den är. Det kommer ni dock inte att göra om ni blundar och släpper taget för lustarna.

Jag vet att det finns diplomerade professorer som inte talar sanning i frågan. Det är ett exempel på att dölja en kunskap som är obligatorisk att förkunna. De hamnar under Allâhs (´azza wa djall) ord:

إِنَّ الَّذِينَ يَكْتُمُونَ مَا أَنزَلْنَا مِنَ الْبَيِّنَاتِ وَالْهُدَى مِن بَعْدِ مَا بَيَّنَّاهُ لِلنَّاسِ فِي الْكِتَابِ أُولَئِكَ يَلعَنُهُمُ اللّهُ وَيَلْعَنُهُمُ اللَّاعِنُونَ إِلاَّ الَّذِينَ تَابُواْ وَأَصْلَحُواْ وَبَيَّنُواْ فَأُوْلَئِكَ أَتُوبُ عَلَيْهِمْ وَأَنَا التَّوَّابُ الرَّحِيمُ

”De som döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem och som Vi har klargjort för människorna i Skriften, skall förbannas och fördömas av Allâh och [alla] som kan döma skall förbanna och fördöma dem, dem undantagandes som visar ånger och gör bot och bättring och klarlägger [sanningen]; deras ånger vill Jag ta emot – ja, Jag är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.”4

De är skyldiga att ångra sig, förbättra sig och stödja Ahl-ul-Hadîths metodik. Varken Hadîth, Tafsîr eller Fiqh accepteras utan denna metodik och denna kritiksmetodik som förklarar Ahl-ul-Bid´as villfarelser utan hänsyn till deras goda sidor.

Det räcker att du inte har gjort Takfîr på honom. Du har nämnt hans dåliga sidor, fel, innovationer och myter på Salafs sätt för att människorna skall undvika honom.

Referera till Salafs böcker. Antingen får ni säga att de var vilsna alltifrån sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid fram till i dag eller också får ni säga att de var vägledande vägledare som följde, försvarade och stödde sanningen och följa dem. Annars får ni följa denna balansmetodik, Manhadj-ul-Muwâzanah, och gå till Râfidhah. De är ju era bröder. Gå till djävlarna och judarna. De är ju era bröder utmed denna metodik.

1al-Bukhârî (3275).

2Muslim (870).

3al-Bukhârî (705) och Muslim (465).

42:195-160