Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)

Siyar A´lâm-in-Nubalâ’

1 – Ibrâhîm bin Sa´îd al-Djawharî sade:

”Jag såg en fyraårig pojke bäras till al-Ma’mûn. Pojken hade såväl memorerat Qur’ânen som studerat åsikter, men när han blev hungrig brast han i gråt.”1

2 – Abû Muhammad bin al-Labbân sade:

”Jag var fem år när jag hade memorerat Qur’ânen.”2

3 – az-Zubayr bin Bakkâr sade:

”Min systerdotter sade till min hustru: ”Min morbror är den bäste maken; han har ingen andra fru eller slavinna.” Då sade kvinnan: ”Vid Allâh! Dessa böcker är jobbigare för mig än tre grannfruar.”3

4 – Muhammad bin Ishâq as-Sayrafî sade:

”Jag frågade az-Zubayr: ”Hur länge har du levt med din fru?” Han svarade: ”Fråga inte. Ingen kommer att komma med fler baggar på Domedagen än hon. Jag har offrat 70 baggar å hennes vägnar.”4

5 – Radjâ’ al-Hâfidh sade:

”Muhammad bin Ismâ´îls förträfflighet över andra lärde är som mannens förträfflighet över kvinnan.” En man sade till honom: ”Är det verkligen så?” Han svarade: ”Han är ett av Allâhs tecken som går på jordens yta.”5

6 – ´Abdullâh bin Muhammad as-Sârifî sade:

”Jag var hemma hos Abû ´Abdillâh när hans slavinna kom hem till honom och snubblade på bläcket som låg framför honom. Han sade: ”Hur går du?” Slavinnan sade: ”Hur ska jag gå när det inte finns någon väg?” Han sträckte fram sina händer och sade: ”Gå! Jag har frigett dig.” Efteråt blev han frågad om slavinnan förargat honom varvid han svarade: ”Även om hon förargade mig så är jag nöjd med min handling.”6