Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)
at-Tuhaf fî Madhâhib-is-Salaf, sid. 5-6

Via detta korta tal som vi har nämnt, inser du att Salafs förståelse, bland följeslagarna, efterföljarna och efterföljarnas efterföljare, var baserad på att nämna bevisen för Allâhs egenskaper ordagrant utan att förvränga eller misstolka något av dem. De ansåg inte heller att skapelsen inte har någon egen vilja. De liknade inte dem och inte heller förnekade de dem, vilket ofta är resultatet av misstolkning.

Om någon frågade om en viss Egenskap, läste de upp beviset för den utan att ge sig in i onödigt tal. De sade:

“Detta har Allâh sagt och vi vet inte mer än detta. Vi talar inte om det vi inte har kunskap och inte heller om det Allâh inte har tillåtit.”

Om frågeställaren ville få ut ur dem en tolkning som lämnade den uppenbara skildringen, fördömde de honom för att ha gett sig in i något som inte angår honom. De förbjöd honom att sträva efter något som var omöjligt att uppnå om man inte föll i innovationer som varken följdes av dem eller rapporterades från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans följeslagare eller deras efterträdare.

Under de förträffliga generationerna hade alla en enad uppfattning och förståelse av Egenskaperna. De sysselsatte sig med det Allâh hade sysselsatt dem. De fullbordade Hans plikter som att tro på Honom, förrätta bönen, betala allmosan, fasta, vallfärda, kämpa, skänka välgörenhet, söka nyttig kunskap, mana folket till gott, ta hand om de handlingar som leder till paradiset och undvika de handlingar som leder till Elden. De påbjöd rätt och förbjöd orätt…