Salaf fördömde ledaren endast i hans närvaro

Publicerad: 2011-12-22
Talare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)
Källa: Liqâ’ al-Bâb al-Maftûh (62 B)

 

Fråga: Vem är det som bestämmer att man offentligt fördömer de kända synderna i samhället? Är det de lärda eller kallarna?

Svar: Vad gäller bestämmelsen, berör den fördömandet av makthavarna och inte de utspridda synderna i samhället. Vi har exempelvis utspridda synder som ränta och hasardspel. De flesta försäkringarna som finns i dag är hasardspel. Det märkliga är att de flesta har accepterat dem. Det är knappt någon som fördömer dem trots att Allâh nämner dem tillsammans med sprit, hedniska bruk och spådomskonst. Trots det är det ingen som fördömer dem. Du försäkrar din bil och ditt hus och ger bort pengar utan att veta i fall din förlust blir större eller mindre. Det är just det som är hasardspel. Vad gäller de utsprida synderna, skall du fördöma dem.

Vi talar däremot om att fördöma makthavaren. Ett exempel på det är att en person reser sig upp och talar i moskén om hur landet är orättvist och hur det gör det ena och det andra. Vi talar alltså om detta och att han talar om makthavarna.

Därtill finns det en skillnad mellan att tala om en makthavare, eller ledare, i hans närvaro eller i hans frånvaro. Alla fördömanden som har rapporterats från Salaf skedde i ledarens eller makthavarens närvaro. Det finns en skillnad om ledaren är närvarande eller frånvarande. Om han är närvarande, kan han alltid försvara sig själv och förklara sitt resonemang. Det kan vara han som har rätt och vi som har fel. Vad som är farligt är att tala fritt i hans frånvaro. Det som har rapporterats från Salaf har alltid varit i ledarens, eller makthavarens, närvaro.

Det är allmänt känt att det hade varit ett baktal om man hade talat illa om vanlig individ i hans frånvaro.