Muhammad bin ´Ulwân underrättade oss: ´Abdur-Rahmân bin Ibrâhîm underrättade oss: ´Abdul-Mughîth bin Zuhayr underrättade oss: Ahmad bin ´Ubayd berättade för oss: Muhammad bin ´Alî al-´Ushârî berättade för oss: Abûl-Hasan ad-Dâraqutnî underrättade oss: Muhammad bin Makhlad berättade för oss: al-´Abbâs bin Muhammad ad-Dûrî berättade för oss:

”Jag hörde Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm säga om hadîtherna kring beskådningen, fotpallen, vår Herres skratt åt slavarnas hopplöshet som håller på att vända, vart vår Herre var innan Han skapade himlen, att helvetet inte fylls förrän din Herre (´azza wa djall) placerar Sin fot över det varpå det säger ”Det räcker, det räcker” och dylika hadîther:

”Dessa hadîther är autentiska. Pålitliga återberättare har framfört dem från varandra till dess att de har nått oss. Vi anser att de är tvivelsutan sanna. Men om vi får frågan om hur Han placerar Sin fot eller hur Han skrattar, säger vi att det inte skall tolkas och att vi inte har hört någon tolka det.”1

Däremot tolkade Salafs lärde såväl viktiga som oviktiga ord. Egenskapsrelaterade verser och hadîther tolkade de emellertid aldrig – och det ämnet är det viktigaste i religionen. Om det hade varit tillåtet eller obligatoriskt att tolka dem, skulle de gjort det omedelbart. Med det sagt vet man att sanningen ligger i att läsa dem och framföra dem bokstavligt. Någon annan förklaring har de nämligen inte. Vi tror på det och förtiger som Salaf gjorde. Samtidigt tror vi på att de är Allâhs (ta´âlâ) egenskaper, vars realia bara Allâh har vetskap om, och att de inte liknar skapelsens egenskaper, liksom Hans essens inte är jämförbar med skapelsens essens. Qur’ânen och Sunnah konstaterade dem och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkunnade dem utan att tolka dem, trots att Skaparen sade:

وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الذِّكْرَ لِتُبَيِّنَ لِلنَّاسِ مَا نُزِّلَ إِلَيْهِمْ

”Och för dig har Vi uppenbarat Påminnelsen för att du skall klargöra för människorna allt som sänts till dem.”2

Alltså är vi skyldiga att betro och underkasta oss Qur’ânen och Sunnah – och Allâh vägleder den Han vill till den raka vägen.