Säg samma sak om Mâlik, ash-Shâfi´î och Ahmad

Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm (d. 1425)

Dhamm-ul-Irdjâ’, sid. 47-50

Angående personen som slutar be eller ber till och från, har Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah delade uppfattningar om den personen. Dock beskyller de inte den oliktänkande i sakfrågan för villfarelse. Den som gör det är själv närmre villfarelse. Imâm Ibn ´Abdil-Barr (rahimahullâh) sade:

Denna åsikt – det vill säga att inte beskylla den som inte ber utav lathet för otro – delade flera imamer som anser att tron består av tal och handling. Även Murdji’ah delar den uppfattningen med skillnaden att de därtill anser att samme person har en fullkomlig tro. I övrigt har jag redan nämnt Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs imamers kontrovers kring den som inte ber. Vad Ahl-ul-Bid´a beträffar, säger Murdji’ah att den som inte ber har en fullkomlig tro så länge han erkänner och bekräftar och varken förnekar eller högfärdas. Denna åsikt tillskrivs även Abû Hanîfah och andra Murdji’ah. Även Djahm hade den uppfattningen.”1

Förhoppningsvis inser ignoranten skillnaden mellan de Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah som inte beskyller den som inte ber utav lathet för otro, och Murdji’ah. De förstnämnda anser att personens tro är nedsatt och vissa anser till och med att han ska avrättas. Murdji’ah tycker däremot att han fortfarande har en fullkomlig tro som är lika stark som Djibrîls, änglarnas och profeternas tro, bara han bekräftar bönen med sitt hjärta och uttalar trosbekännelsen. Så lägger vi fram det till den ignorant som inte vet detta.

Vad den lustfyllde beträffar, är det omöjligt att handskas med honom. Han är tillsammans med Eldens hundar som tar lätt på bönen. Det är inte så konstigt därför att deras ledare förtalade ju Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) religiositet och sade:

Var rättvis, Muhammad!”2

Den som förtalar de lärde som inte beskyller den som inte ber utav lathet för otro och anklagar dem för Irdjâ’ får även beskylla Imâm ash-Shâfi´î och Imâm Mâlik för villfarelse. De beskyllde inte heller den som inte ber för otro. Låt honom beskylla dem båda för villfarelse och Irdjâ’! Låt honom också beskylla Imâm Ahmad för samma sak, ty enligt en autentisk och bekräftad rapportering säger även Imâm Ahmad att den som inte ber inte är otrogen. Sedan kan han säga samma sak om Ibn Qudâmah som i sin bok ”al-Mughnî” fastställde att den som inte ber inte heller hädar för det. Därtill kan han också passa på att förtala Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah som anser att den som ber till och från besitter både tro och otro. Jag tror att det jag nyss har sagt är allom bekant för alla som har studerat minsta lilla mängd av religiös kunskap, men lusten bländar och döver. Idag lider vi av islams främlingskap, svag vetskap och oberättigade människor som talar om kunskap.

1at-Tamhîd (4/242).

2Ibn Mâdjah (172).