Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Sahîh al-Bukhârî (3/289-290)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

780 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Ibn Shihâb, från Sa´îd bin al-Musayyab och Abû Salamah bin ´Abdir-Rahmân, som underrättade honom från Abû Hurayrah, som berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När imamen säger ‘Âmîn’ ska ni också säga ‘Âmîn’. Den vars ‘Âmîn’ är överensstämmande med änglarnas ‘Âmîn’ förlåts för sina tidigare synder.”1

Ska imamen och den ledde säga ‘Âmîn’ högt? Ja, imamen ska säga det högt. I och med att han redan läser högt, ska även det åkall som han åkallar därefter läsas högt. Den ledde ska också rätta sig efter imamen. Den enda gången den ledde har rätt att säga något högt bakom imamen är när han säger ‘Âmîn’ bakom honom.

Visheten ligger i att de båda säger ‘Âmîn’ samtidigt. Han ska säga ‘Âmîn’ antingen när imamen kommer dithän eller när han börjar säga ‘Âmîn’. Till skillnad från vad vissa människor tror, ska den ledde inte säga ‘Âmîn’ efter att imamen har sagt det, utan antingen när det blir dags att säga ‘Âmîn’ eller också när imamen börjar säga ‘Âmîn’.

Hur vet vi att vår ‘Âmîn’ är överensstämmande med änglarnas? Genom att säga ‘Âmîn’ tillsammans med imamen. Ty Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den vars ‘Âmîn’ är överensstämmande med änglarnas ‘Âmîn’ förlåts för sina tidigare synder.”

Han befallde oss endast det som är överensstämmande med änglarnas ‘Âmîn’.

Hadithen bevisar också änglarnas (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) hörsel från långt håll. Trots det enorma avståndet mellan himmel och jord, hör de imamens läsning och ‘Âmîn’. Dessutom påvisar hadithen att änglarna rättar sig efter imamerna. Det bevisar församlingsbönens dygd, ty den ensamme bedjaren erhåller inte denna dygd.