Så sprids innovationer

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/54-55)

Att de lärde tar lätt på att citera svaga hadîther och förtiger deras svaghet är ett av de starkaste skälen till att folk innoverar i religiösa frågor. Mycken dyrkelse som praktiseras av många människor idag beror på att de har utgått från klena och till och med påhittade hadîther. Att vara extra givmild gentemot familjemedlemmar på ´Âshûrâ’-dagen, dyrka hela natten till halva Sha´bân och fasta dess dag är bara några exempel på sådana handlingar som är baserade på sådana hadîther. De är för övrigt väldigt många och du kan finna dem i min bok ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah”. Därtill har de fått vatten på sin kvarn med den påstådda principen som tillåter genomföring av svaga hadîther relaterade till dygder (فضائل الأعمال). De vet emellertid inte att de lärde har satt två villkor för den praktiken:

1 – Ett villkor handlar om hadîthen. Alla som ska efterleva en svag hadîth måste veta dess svaghet. Det är nämligen inte tillåtet att praktisera en alltför svag hadîth.

2 – Ett annat villkor handlar om förståelsen av hadîthen. Hâfidh [Ibn Hadjar] sade om detta villkor:

Den svaga hadîthen ska vara baserad på en allmän grund.”

Det villkoret är i själva verket otillräckligt då flesta innovationer är baserade på allmänna grunder. Det till trots är de inte föreskrivna. Sådana innovationer kallade Imâm ash-Shâtibî för adderade innovationer (البدع الإضافية). Naturligtvis kan en svag hadîth inte stärka en innovation så att den blir föreskriven, varför den måste inskränkas ytterligare. Alternativt är att den svaga hadîthens legitimitet har bekräftats via en annan som i sig utgör ett föreskrivet bevis. I så fall är det inte den svaga hadîthen som utgör en grund till en föreskrift. Det yttersta man kan säga om den är att den motiverar en ytterligare att praktisera en bekräftad handling. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Om en handling är föreskriven via ett föreskrivet bevis och en relaterad hadîth som inte är känd för att vara lögn rapporteras, är det möjligt att dess belöning är sann. Inga imamer säger att en svag hadîth kan utgöra ett bevis för något obligatoriskt eller rekommenderat. Den som säger något annat har gått emot samstämmigheten.”1

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (1/251).