Så slutade muslimska revolter

Abû Hanîfah antingen rekommenderade eller också ålade uppror mot Banû al-´Abbâs då deras orättvisor blivit uppenbara. Enligt honom var revolt mot dem bättre än kamp mot otrogna. Abû Ishâq al-Fizârî fördömde det resonemanget. De lärde var oense i sakfrågan. De som tillät uppror gjorde så utav påbud av rätt och förbud mot orätt. De som inte tillät det såg handlingen splittra muslimerna, sysselsätta dem med varandra, försvaga dem inför deras fiender och tappa riksgränserna varvid de otrogna kunde ta över dem och döda och förnedra närliggande muslimer. Inbördes konflikter medför att alla muslimer förlorar och förödmjukas.

Muslimer har försökt revoltera och insett att revolter medför enbart ondska. Folk revolterade mot ´Uthmân för att de bara eftersträvade sanning. Därefter utbröt Kamel-kriget där dess största och flesta bara eftersträvade sanning. Följderna blev att det profetiska kalifatet avtog. Banû Umayyahs land grundades varpå al-Husayn bin ´Alî revolterade och det hela slutade med en tragedi. Sedan revolterade invånarna i Madînah och slaget vid Harrah var ett faktum. Och vad hände när de lärde slöt sig till Ibn-ul-Ash´aths revolt? Efter det ville Râfidhah att Zayd bin ´Alî avsvor sig Abû Bakr och ´Umar; han vägrade, de svek honom och det gick som det gick. Sedan revolterade de med Banû al-´Abbâs som sedermera utropade sitt land som Abû Hanîfah ansåg skulle revolteras! Râfidhah mobiliserade sina styrkor för att sluta sig till denne Ibrâhîm al-Fizârî som Abû Hanîfah uppmanade revolt med. Om han hade segrat skulle Râfidhah tagit över hans land varefter Abû Hanîfah hade blivit tvungen att ålägga revolt mot dem också!