Så slutade många skolastiker

Vår Shaykh ash-Shawkânî sade i ”al-Fath ar-Rabbânî:

”Ett av de största bevisen för att många skolastiska ämnen är farliga att granska i, är att du inte ser en person lägga ned all tid på skolastiken och gör allt för att begripa den utan att han är ångerfull mot slutet. Oftast fördömer han sig själv och önskar att han dog med de gamla kvinnornas dogm och undkom den turbulensen. Det var just det som hände med al-Djuwaynî, ar-Râzî, Ibn Abîl-Hadîd al-Mu´tazilî, as-Sahrûrdî den avrättade, al-Ghazâlî och många andra.

Deras ångerfyllda poesier vari de beskriver vad de har vållat sig själva är nedskrivna i pålitliga människors skrifter. Visst, alla har erkänt deras framstående kunskap i ämnet, men religionens sanna fundament (أصول الدين ) är de som står i Qur’ânen och Sunnah. Om du tycker att något i dem verkar paradoxalt, så får du göra det som gjordes av den bästa generationen, därefter den som efterträdde den och därefter den som efterträdde den – tro på det som står som det står och anförtro det oklara till Honom som känner till det dolda. Må Allâh inte ta hand om den som inte kan göra det som de gjorde!”