Så skall Rabî´ al-Madkhalîs böcker kritiseras

Ta och läs mina böcker. Jag säger inte att allt som står i dem är rätt. Det måste finnas fel i dem. En person sade en gång att en annan vill föra en diskussion med mig. Jag sade då till honom att skynda på och visa mig mina fel innan jag dör. Jag ber er gå till Salmân och Safar och be dem samla ihop mina böcker, diskutera dem och klargöra sanningen om dem så att jag kan ångra mig innan jag dör. Jag blir inte arg på grund av kritik. Jag blir bara glad. Jag ger er ansvaret att gå till dem och be dem ta mina böcker och diskutera dem. Den som visar mig ett fel ber jag Allâh belöna honom väl. Jag kommer att skicka ett pris till honom. Och om jag inte kan det får jag be för honom. Jag är alltså inte rädd för kritik. Ty vi är inte felfria. Vem är vi så att vi skall säga att vi är felfria? Det kan sägas om följeslagarna och de stora imamerna, men inte om oss. Misstag och stora fel är något man skall förvänta sig från mig.

Alltså hoppas jag på att de tar mina böcker och kritiserar dem i form av:

”På den och den sidan sade du så, vilket är fel. Din bevisning är fel ur den ena och den andra synvinkeln. Din bevisning med hadîthen är fel, du citerar den fel.”1

Varsågoda! Varför blir ni arga och lär folket fanatism, lust, okunnighet, barbarism och kaos? Varför förstör ni ungdomarnas hjärnor med denna blinda fanatism? Har du någonsin reagerat så fanatiskt när det kommer till ash-Shâfi´î och Mâlik?

Denna fanatism känner vi endast till hos Râfidhah. Hos dem lyfts en person upp till profeternas (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) nivå och undkommer all kritik. Jag hör hur vissa människor säger att de blir bara glada om de kritiseras, men jag svär vid Allâh att både de och hans anhängare dör av kritiken.