Så ska Allâh beskrivas

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 22

Den allomfattande dogmen i sakfrågan är att Allâh ska beskrivas med de egenskaper som Han beskrev Sig själv med, de egenskaper som Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrev Honom med samt såsom de tidigare föregångsmännen beskrev Honom. Beskrivningen ska nämligen inte överskrida Qur’ânen och hadîtherna. Imâm Ahmad (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Allâh (ta´âlâ) skall inte beskrivas med mer än det Han själv har beskrivit Sig med eller det Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har beskrivit Honom med, utan begränsning eller slut:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”1

Beskrivarna kan inte uppnå Hans egenskaper. Vi överskrider inte Qur’ânen och hadîtherna. Vi säger det Han sade, beskriver Honom såsom Han beskrev Sig själv och överskrider inte det. Vi tror på allt i Qur’ânen; det klara och det oklara i den. Vi avfärdar inga av Hans egenskaper på grund av förtal.”

Salaf beskrev Allâh på samma sätt som Han beskrev Sig själv och såsom Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrev Honom, utan förvrängning, förnekelse, föreställning eller jämförelse. Vi vet att allt som Allâh beskrev Sig själv med är sanning, varken gåtor eller mysterium. Dess innebörd är bekant utifrån kontexten, framför allt om personen (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som talade om ämnet var den kunnigaste skapelsen i sakfrågan, den vältaligaste skapelsen för att klarlägga vetskap och den välvilligaste skapelsen för att definiera, bevisa och vägleda.

Trots det liknar ingen Honom (subhânah) alls; inte sett till Hans essens, inte sett till Hans namn och egenskaper och inte sett till Hans handlingar. Såsom det är självklart att Allâh (subhânah) har en verklig essens och verkliga handlingar, har Han också verkliga egenskaper. Ingen liknar Honom sett till Hans essens, egenskaper eller handlingar. Allâh är frigjord allt som fordrar defekt eller uppkomst. Ty Han (subhânah) äger en absolut fullkomlighet och kan inte vara föremål för uppkomst eftersom uppkomst fordrar en tidigare obefintlighet och en skapare som får den att uppstå samt för att Hans (subhânahu wa ta´âlâ) suveräna existens är en självklarhet.

142:11