Ett annat bevis som annullerar tolkning (التأويل) är att de som förstår formuleringarna bokstavligt anser att de är verkliga. Och de som tolkar dem anser att de är metaforer. Det är dock inte tillåtet att associera metaforer med Allâhs egenskaper.

Om någon säger att hadîther återberättade av enstaka personer (خبر الواحد) godkänns så länge de handlar om handlingar till skillnad från en definitiv dogm, så skall han veta att samfundet har godkänt hadîtherna som är återberättade av enstaka personer. Vissa förstår dem bokstavligt, vilket Ahl-ul-Hadîth gör, andra tolkar dem, vilket bevisar att även de godkänner dem.

Om någon undrar ifall vi gör Takfîr på den som avfärdar dem eller tolkar dem, sägs det att Abû Tâlib berättade att Ahmad sade:

”Den som säger att Allâh skapade Âdam i Âdams skepnad är Djahmî. Vilken skepnad hade Âdam innan Han skapade honom?”

al-Marrûdhî berättade att han frågade Ahmad om ´Abdullâh at-Taymî varpå han svarade:

”Han är trovärdig, men det sägs att han tolkade hadîthen om skrattet i form av odling1. Så säger Djahmiyyah.”

al-Athram sade:

”Jag och en pojke var hos en person som återberättade hadîthen:

”Det kommer att kastas i helvetet och det kommer att säga:

هَلْ مِن مَّزِيدٍ

”Finns det fler?”2

till dess att den Nåderike placerar Sin fot över det varpå det säger: ”Det räcker, det räcker.”3

Mannen vände sig om mot pojken och sade: ”Den här hadîthen har en tolkning.” Ahmad sade: ”Han säger samma sak som Djahmiyyah.”

Han sade alltså att mannen var Djahmî. Han gjorde Takfîr på dem på grund av vissa åsikter och lät bli att göra det på grund av andra. När al-Marrûdhî frågade Ahmad om en Qadarî lät han bli att göra Takfîr på honom så länge han bekräftade Allâhs kunskap.