Så mycket högre

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/94)

Allâh (´azza wa djall) sade:

رَفِيعُ الدَّرَجَاتِ ذُو الْعَرْشِ

Han, Herren till tronen, är höjd högt över ranger och grader.”1

Allâh (ta´âlâ) talar om Sin väldighet och storhet och Sin upphöjda och väldiga trons höghet över alla andra skapelser som den täcker liksom ett tak. Han (ta´âlâ) sade:

مِّنَ اللَّهِ ذِي الْمَعَارِجِ تَعْرُجُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ إِلَيْهِ فِي يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ

… från Allâh till vilken många vägar leder upp. Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.”2

Framöver kommer det att klargöras att det är avståndet mellan tronen och den sjunde himlen, vilket flera av Salaf och efterträdare sade. Den åsikten är den mest övervägande. Flera har sagt att tronen är av röda rubiner där varje rubins bredd motsvarar femtiotusen år och att dess avstånd till den sjunde himlen också motsvarar femtiotusen år. Hadîthen om bockarna3 bevisar att tronen befinner sig väldigt mycket högre upp än de sju himlarna.

**

140:15

270:3-4

3al-´Abbâs bin ´Abdil-Muttalib (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Jag var i Bathâ’ bland en grupp människor som även Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befann sig i. Han tittade på ett moln som strök förbi och sade: ”Vad kallar ni det för?” De sade: ”Moln.” Han sade: ”Nimbus då?” De sade: ”Nimbus också.” Han sade: ”Sky då?” De sade: ”Sky också.” Han sade: ”Vet ni hur långt avståndet är mellan himlen och jorden?” De sade: ”Det vet vi inte.” Han sade: ”Avståndet mellan dem är 71, 72 eller 73 år. Detsamma gäller himlen ovanför den.” Han kom upp i sju himlar och sade: ”Ovanför den sjunde finns ett hav som är lika djupt som avståndet mellan två himlar. Ovanför det finns åtta bockar. Avståndet mellan deras klöver och knän är som avståndet mellan två himlar. På deras ryggar ligger tronen vars höjd är som avståndet mellan två himlar. Därefter är Allâh (tabârak wa ta´âlâ) ovanför den.”

Rapporterad av Ahmad (1/206), Abû Dâwûd (4723), at-Tirmidhî (3320) som sade att den är god och främmande, Ibn Mâdjah (193), Ibn Khuzaymah i ”at-Tawhîd”, sid. 100-102, Ibn Abî ´Âsim (577) och ad-Dârimî i ”ar-Radd ´alâl-Djahmiyyah”, sid. 19. God och autentisk enligt Ibn-ul-Qayyim i ”Idjtimâ´-ul-Djuyûsh al-Islâmiyyah”, sid, 87, och svag enligt al-Albânî i ”Dhilâl-ul-Djannah” (577). (a.ö.)