Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 41-43

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

سَيَقُولُونَ ثَلَاثَةٌ رَّابِعُهُمْ كَلْبُهُمْ وَيَقُولُونَ خَمْسَةٌ سَادِسُهُمْ كَلْبُهُمْ رَجْمًا بِالْغَيْبِ وَيَقُولُونَ سَبْعَةٌ وَثَامِنُهُمْ كَلْبُهُمْ قُل رَّبِّي أَعْلَمُ بِعِدَّتِهِم مَّا يَعْلَمُهُمْ إِلَّا قَلِيلٌ

“Och de kommer att säga: “De var tre och den fjärde var deras hund”, och de skall säga: “Fem, den sjätte var hunden” – gissningar på måfå om ting som de inte kan veta något om – ja, det kommer att heta: “Sju, den åttonde var deras hund”. Säg: “Min Herre vet bäst hur många de var; få är de som har kunskap om dem.”1

När Allâh (ta´âlâ) nämner hur vissa sade att de var tre stycken medan andra sade att de var fem personer, säger Han:

رَجْمًا بِالْغَيْبِ

”… gissningar på måfå om ting som de inte kan veta något om…”

De gissar bara och saknar övertygelse.

وَيَقُولُونَ سَبْعَةٌ وَثَامِنُهُمْ كَلْبُهُمْ

”… ja, det kommer att heta: “Sju, den åttonde var deras hund”.”

Här säger Allâh (ta´âlâ) inte att de bara gissade; Han sade ingenting. Det betyder att de var sju personer och att den åttonde var deras hund. Ty när Allâh hade ogiltigförklarat de två första åsikterna och sedan förtigit den tredje, är den tredje den sanna och korrekta åsikten. Exempel på det är Allâh (ta´âlâ) berättade om avgudadyrkarna:

وَإِذَا فَعَلُواْ فَاحِشَةً قَالُواْ وَجَدْنَا عَلَيْهَا آبَاءنَا وَاللّهُ أَمَرَنَا بِهَا

”… och när de begår skamlösa handlingar, säger de: ”Så gjorde våra fäder och Allâh har påbjudit det.”

De nämnde två orsaker: att deras fäder gjorde så och att Allâh befallde dem att göra så. Då sade Allâh:

قُلْ إِنَّ اللّهَ لاَ يَأْمُرُ بِالْفَحْشَاء أَتَقُولُونَ عَلَى اللّهِ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Säg: ”Nej, Allâh påbjuder inte skamlösa handlingar. Påstår ni om Allâh sådant som ni inte kan veta?”2

Han förteg den första orsaken eftersom den var korrekt. Samma sak gäller i denna vers; Han sade att de två första åsikterna var gissningar och förteg den tredje. Alltså var de sju personer och att den åttonde var deras hund.

قُل رَّبِّي أَعْلَمُ بِعِدَّتِهِم

”Säg: “Min Herre vet bäst hur många de var…”

Vid meningsskiljaktighet ska du säga till människorna att Allâh vet bättre hur många de var. Har Allâh lärt oss hur många de var? Ja; sju personer plus hunden. Så om Allâh vet bättre hur många de var, är det obligatoriskt att anamma det som Allâh har lärt oss och fastställa att de var sju plus hunden.

مَّا يَعْلَمُهُمْ إِلَّا قَلِيلٌ

”… få är de som har kunskap om dem.”

Få var de som visste hur många de var innan Allâh klargjorde deras antal.