Så långt skall ett skägg vara

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Låt skäggen växa.”

Hadîthen är allmän. Tillsynes omfattar den Ibn ´Umars handling när han klippte det utmed ett grepp och mer än det beroende på hur långt eller kort skägget är. Omfattas verkligen alla dessa skäggstorlekar av den allmänna hadîthen?

För det första är Ibn ´Umar en av dem som rapporterade hadîthen.

För det andra såg han profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och vet att han hade ett väldigt skägg.

För det tredje var Ibn ´Umar följeslagaren som var känd för att måna extra mycket om att ta efter profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handlingar. När han blev frågad varför han urinerade vid ett visst träd, sade han att han såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra så. När han blev frågad varför han ledde sin kamel runt en viss plats, sade han att han såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra så. När han blev frågad varför hans skjorta var uppknäppt, sade han att han såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra så.

Tror du att en människa som följer profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så här slaviskt ser profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) låta skägget växa fritt och väljer att motsäga honom efter att ha tagit efter honom i frågor som är mycket mindre än denna? Aldrig någonsin skulle Ibn ´Umar motsäga profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) allmänna ord:

”Låt skäggen växa.”

med tanke på att han inte ens motsade sig i de mindre frågorna.

Därtill var Ibn ´Umar inte ensam om att korta sitt skägg. Samma sak har rapporterats från Abû Hurayrah och andra Salaf, vilket Ibn Djarîr at-Tabarî nämner i sin Qur’ân-tolkning. al-Bayhaqî rapporterade i ”Shu´b-ul-Îmân” med en autentisk berättarkedja från Ibrâhîm bin Yazîd an-Nakha´î som sade:

”De brukade korta sina skägg.”

Härmed vågar jag säga att Salaf lät inte skäggen växa helt och fullt. Dessa rapporteringar bevisar att Salaf kortade sina skägg. Den som säger att han går efter den allmänna hadîthen och går emot Ibn ´Umars, Abû Hurayrahs och andra följeslagares handling prioriterar sin förståelse framför Ibn ´Umars och andra Salafs förståelse. Här skall man säga det Ibn Qudâmah (rahimahullâh) ofta säger när han nämner en rapportering från följeslagarna i sin bok ”al-Mughnî”:

”Vi känner inte till att någon tyckte annorlunda.”

På så sätt anses handlingen vara samstämmig. Här säger jag att jag inte känner till att någon skilde sig från Ibn ´Umar; jag känner dock till att det fanns de som höll med honom. Och jag känner inte till att någon skilde sig från dem heller. Skägget skall alltså släppas utmed Ibn ´Umars gräns.