Så fungerar en Salafî

Ahmad bin Hanbal hade fått höra att Dâwûd hade uttalat sig om Qur’ânen på ett sätt som fick honom att göra Tabdî´ på Dâwûd och vägra träffa honom. Abû Bakr al-Barqânî berättade för oss: Ya´qûb bin Mûsâ al-Ardabîlî berättade för oss: Ahmad bin at-Tâhir bin an-Nadjm berättade för oss: Sa´îd bin ´Amr al-Bardha´î berättade för oss:

”Vi var hemma hos Abû Zur´ah ar-Râzî när två av våra vänner började disputera om Dâwûd al-Asbahânî och al-Muzanî. De hette Fadhl ar-Râzî och ´Abdur-Rahmân bin Kharrâsh al-Baghdâdî. Ibn Kharrâsh sade: ”ar-Râzî är otrogen.” Fadhl sade: ”al-Muzanî är okunnig.” Följaktligen vände sig Abû Zur´ah mot dem, fördömde dem och sade: ”Ingen av er är vän med dem.” Därefter sade han: ”Den som har kunskap skall inte hålla igen och tiga; han skall tala. Ni besitter inget av det.” Därefter sade han: ”Jag känner inte till att ash-Shâfi´î tar upp dessa innoverade onödigheter i sina böcker. Jag anser att han lät bli det utav religiösa skäl.” Därefter sade han: ”Ha inget att göra med dessa skolastiker. Till sist avslöjas de. De döljer sig ett eller två år, därefter är de avslöjade. Jag tycker inte att någon skall föra talan å deras vägnar. Den dag de avslöjas kommer det att sägas till deras försvarare: ”Du är hans vän!” Den dag då han själv rannsakas kommer detta att vara till hans nackdel. En förnuftig människa skall alltså inte berömma dessa människor.” Därefter sade han till mig:

”Denne Dâwûd… Om han bara hade hållit sig till de lärda skulle han bedrövat Ahl-ul-Bid´a med bevis och belägg, men han gick över gränsen. Han kom till oss från Naysâbûr. Muhammad bin Râfi´, Muhammad bin Yahyâ, ´Amr bin Zarârah, Husayn bin Mansûr och de lärda i Naysâbûr skrev till mig om vad som hände därborta. Jag själv tog inte upp det för att jag fruktade negativa följder. Han kom till Bagdad vari han hade en fin relation med Sâlih bin Ahmad. Han bad Sâlih vädja för honom hos hans fader så att han kunde besöka honom. Sâlih kom till sin fader och sade: ”En man bad mig fråga dig om han kan besöka dig.” Han sade: ”Vad heter han?” Han svarade: ”Dâwûd.” Han frågade: ”Var kommer han ifrån?” Han svarade: ”Asbahân.” Han frågade: ”Vad arbetar han med?” Sâlih ville verkligen dölja honom, men Ahmad fortsatte fråga till dess att han förstod. Därefter sade Ahmad: ”Muhammad bin Yahyâ skrev till mig att han säger att Qur’ânen är skapad. Han skall inte ens komma nära mig.” Sâlih sade: ”Käre fader! Han förnekar och förkastar det.” Då sade Ahmad: ”Muhammad bin Yahyâ är pålitligare än han. Du får inte låta honom komma till mig.”