Så förstod Salaf

al-Bukhârî rapporterade via Abû Mûsâ (radhiya Allâhu ´anh) att de höjde rösterna i samband med Takbîr, varpå profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till dem:

”Människor! Ta det lugnt! Ni åkallar inte någon som är döv eller frånvarande. Ni åkallar någon som hör, ser och är nära. Den ni åkallar är sannerligen närmare er än vad era riddjurs halsar är.”1

Från dessa texter förstod profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare ingenting annat än den sanna betydelsen. De begrep Allâhs väldighet och majestät, Hans kunskap om skapelsen och omgivning av den, närhet till slavarna och bönhörda böner. Det fick dem än mer att bäva för Honom, högakta Honom, glorifiera Honom, rädas för Honom, frukta Honom och skämmas för Honom, varpå de dyrkade Honom som om de såg Honom.

Efter dem kom människor med reducerad fromhet och dålig förståelse och avsikt. Deras högaktning av Allâh var svag, deras fruktan för Honom var klen. Allâh ville visa människorna hur Han särskiljer folk med precis förståelse och stark insikt. Det sades att dessa texter bevisar att Allâh är överallt med Sin essens. Det citeras från Djahmiyyah, Mu´tazilah och andra som håller med dem. Fjärran är Allâh från deras teori! Det är något som följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) aldrig kunde få för sig. Dessa människor tillhör dem som följer det mindre klara för att orsaka prövningar och tolkningar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varnade för dem, vilket rapporteras hos al-Bukhârî och Muslim via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ).

Med sin nedsatta förståelse och osunda avsikt argumenterade de även med Allâhs (ta´âlâ) ord som:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

”Han är med er, var ni än befinner er.”2

och:

أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ مَا يَكُونُ مِن نَّجْوَى ثَلَاثَةٍ إِلَّا هُوَ رَابِعُهُمْ وَلَا خَمْسَةٍ إِلَّا هُوَ سَادِسُهُمْ وَلَا أَدْنَى مِن ذَلِكَ وَلَا أَكْثَرَ إِلَّا هُوَ مَعَهُمْ أَيْنَ مَا كَانُوا

”Har du inte klart för dig att Allâh känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär? När tre samlas till en hemlig överläggning är Han den fjärde, och om fem samlas är Han den sjätte; och vare sig de är färre eller flera är Han med dem, var de än befinner sig.”3

Då avfärdade Salafs lärda dem och sade att verserna syftar på Hans kunskap. De förkastade deras teori som de var först med att säga och förstå av Qur’ânen.

Några av dem som sade att det aktuella sällskapet står för Hans kunskap var Muqâtil bin Hayyân. Det rapporteras även att han rapporterade det från ´Ikrimah, från Ibn ´Abbâs. adh-Dhahhâk sade detsamma. Han sade:

”Han är ovanför tronen och Hans kunskap är överallt.”

Liknande rapporteras från Mâlik, ´Abdul-´Azîz al-Mâdjishûn, ath-Thawrî, Ahmad, Ishâq och andra från Salafs imamer. Imâm Ahmad sade: ´Abdullâh bin Nâfi´ berättade för oss: Mâlik sade:

”Allâh (´azza wa djall) är ovanför himlen och Hans kunskap är överallt. Ingenting undkommer den.”

Samma innebörd rapporteras även från ´Alî och Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anhumâ).

al-Hasan sade om Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ رَبَّكَ أَحَاطَ بِالنَّاسِ

”Din Herre har full uppsikt över människorna.”4

”Det vill säga, med Sin kunskap om människorna.”

Ibn ´Abdil-Barr och andra har utropat samstämmighet bland följeslagarna och efterföljarna om att versen:

وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ

”Han är med er, var ni än befinner er.”

åsyftar Hans kunskap.

1al-Bukhârî (2992) och Muslim (2704).

257:4

358:7

416:60