Så bestämdes kristendomen 300 år efter Messias

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Djawâb as-Sahîh (1/205-206)

Muslimer tillåter inte att något av Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) föreskrift ändras efter hans död. Ingen får förlova det han förbjudit, ingen får förbjuda det han förlovat. Ingen får ålägga det han utelämnat, ingen får utelämna det han ålagt. Enligt muslimerna är det förlovade och det förbjudna bara det som har förlovats och förbjudits av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och religionen är det som har föreskrivits av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Tvärtemot nasaréerna som innoverade grundlösa innovationer efter Messias (´alayhis-salâm). Messias hade inte föreskrivit dem och de saknar benämning i såväl Evangelierna som i de tidigare profetiska skrifterna. De påstår att det som föreskrivs av deras präster godkänns av Messias (´alayhis-salâm). Här är de tre religionerna oense; muslimerna, judarna och nasaréerna. På samma sätt är de oeniga om Messias (´alayhis-salâm) och annat.

Judarna anser det vara omöjligt för Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) att avskaffa något av Sin föreskrift.

Nasaréerna anser det till och med vara möjligt för prästerna att avskaffa Allâhs föreskrift.

Vad muslimerna beträffar, så anser de att skapelsen och befallningen är Allâhs, att det inte finns någon föreskrift än den som Han skickat med Sina sändebud och att Han kan avskaffa vad Han vill, liksom Han lät Messias avskaffa föreskrifter som vidhölls av tidigare profeter.

Nasaréernas dogmer och föreskrifter bestäms av deras präster efter Messias. Det var ju så 318 präster på kung Konstantins tid bestämde sin religion och förbannade alla oliktänkare bland arianister och andra. I det regelverket finns flera saker som saknar grund i Allâhs skrifter. Faktum är att de går emot Allâhs uppenbarade skrifter och rimligheten. Där sade de:

“Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått,
efter skrifterna, och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Amen.”1

De föreskrev lagar som saknar existens i profeternas skrifter. Vissa av dem finns dock i profeternas skrifter. Prästerna lade dit egna åsikter som inte finns i profeternas skrifter och ändrade mycket av deras föreskrifter.

1Nicenska Trosbekännelsen som formulerades av konciliet i Nicea år 325. Texten fick sedan sin slutgiltiga grekiska utformning vid konciliet i Konstantinopel år 381. https://www.svenskakyrkan.se/leksandspastorat/nicenska-trosbekannelsen