Så belönades Ibrâhîm för sin utvandring

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/209)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ كُلاًّ هَدَيْنَا وَنُوحًا هَدَيْنَا مِن قَبْلُ وَمِن ذُرِّيَّتِهِ دَاوُودَ وَسُلَيْمَانَ وَأَيُّوبَ وَيُوسُفَ وَمُوسَى وَهَارُونَ وَكَذَلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

Och Vi skänkte honom Ishâq och Ya´qûb, som Vi vägledde liksom Vi förut väglett Nûh. Och bland hans efterkommande var också Dâwûd och Sulaymân, Ayyûb och Yûsuf, Mûsâ och Hârûn – så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.”1

Allâh (ta´âlâ) berättar hur Han begåvade Ibrâhîm med Ishâq trots att han var gammal. Både han hans maka Sârah hade tappat hoppet om avkomma. På väg till Lûts (´alayhis-salâm) samfund kom änglar förbi Ibrâhîm och gav dem det glada budskapet om Ishâq. Kvinnan blev förundrad och sade:

يَا وَيْلَتَى أَأَلِدُ وَأَنَاْ عَجُوزٌ وَهَذَا بَعْلِي شَيْخًا إِنَّ هَذَا لَشَيْءٌ عَجِيبٌ قَالُواْ أَتَعْجَبِينَ مِنْ أَمْرِ اللّهِ رَحْمَتُ اللّهِ وَبَرَكَاتُهُ عَلَيْكُمْ أَهْلَ الْبَيْتِ إِنَّهُ حَمِيدٌ مَّجِيدٌ

“Skall jag, arma kvinna, föda en son, gammal och svag som jag är och min man har uppnått hög ålder? Detta är sannerligen märkligt!” De sade: “Förvånas du över Allâhs beslut? Allâhs nåd och välsignelser skall vara med er alla i detta hus! Honom tillhör allt lov och pris!”2

Inte bara berättade de för dem att de skulle få en son utan också att han skulle vara profet med avkomma. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَبَشَّرْنَاهُ بِإِسْحَقَ نَبِيًّا مِّنَ الصَّالِحِينَ

“Och Vi gav honom det glada budskapet om Ishâq, en profet, en av de rättfärdiga.”3

Det fulländar det glada budskapet och gåvan ytterligare. Han (ta´âlâ) sade:

فَبَشَّرْنَاهَا بِإِسْحَقَ وَمِن وَرَاء إِسْحَقَ يَعْقُوبَ

“Då gav Vi henne det glada budskapet om Ishâq och om Ya´qûb efter Ishâq.”4

Det vill säga att detta barn ska självt få barn under er livstid så att ni fröjdas av det liksom barnets fader. Glädjen över barnbarn är mycket stark eftersom barnbarn innebär fortsatt avkomma och ättlingar. Då man kunde ana att det gamla parets barn inte skulle få avkomma på grund av svaga gener, mottog de det glada budskapet om såväl deras son som deras sonson vid namn Ya´qûb (يعقوب), som för övrigt kommer från ordet avkomma (العقب) och efterkommande (النسل). Så belönades Ibrâhîm (´alayhis-salâm) för att han hade lämnat sitt samfund för att utvandra och därmed kunna dyrka Allâh på jorden. Följaktligen ersatte Allâh (´azza wa djall) hans folk och landsmän med rättfärdiga barn som hade samma religion som han och därmed fröjdade honom.

16:84

211:72-73

337:112

411:71