Så avlägsen och så nära

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 48-49

Sedan sade ´Amr bin al-Makkî:

”Det var Han (tabârak wa ta´âlâ) som sade:

إِنِّي أَنَا اللَّهُ

”Jag är Allâh.”1

Det var alltså inte busken som sade det. Han är den Kommande innan Han kommer. Det är alltså inte Hans order som kommer att uppenbaras för Hans troende och gudfruktiga slavar på Domedagen då deras ansikten lyses upp medan förnekarnas argument tillintetgörs. Med Sin väldiga majestät är Han upprest över Sin tron, ovanför allting. Han talade ett verkligt tal med Mûsâ som Han visade Sina tecken. Mûsâ hörde Allâhs tal, ty Han drog honom intill Sig i en intim gemenskap. Fjärran är Han från att Hans tal ska vara skapat, uppkommet eller behärskat. Det är Han som är kvar när skapelserna försvinner. Han hör deras ljud. Med Sitt öga tittar Han på deras kroppar. Hans två händer är utsträckta, och de ska inte förstås som Hans gåvor. Han skapade Âdam och blåste in i honom något av Sin ande, det vill säga Sin order. Fjärran är Han från att inkarneras i en kropp, blandas med en kropp eller sammanbindas med den. Han vill och har en vilja. Han vet och har en vetskap. Nådigt sträcker Han ut Sina händer. Nattligen stiger Han ned till den nedersta himlen för att Hans skapelse ska närma sig Honom med dyrkan och eftersträva Honom. Han är nära, närmare än en pulsåder, och Han är avlägsen, långt borta ovanför allting. Inga människor liknar Honom:

إِلَيْهِ يَصْعَدُ الْكَلِمُ الطَّيِّبُ وَالْعَمَلُ الصَّالِحُ يَرْفَعُهُ

”De goda orden stiger upp till Honom och den goda handlingen upphöjer dem.”2

أَأَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يَخْسِفَ بِكُمُ الأَرْضَ فَإِذَا هِيَ تَمُورُ أَمْ أَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًا فَسَتَعْلَمُونَ كَيْفَ نَذِيرِ

Kan ni vara säkra på att Han, som är ovanför himlen, inte låter jorden uppsluka er? Se hur den skälver och skakar! Eller kan ni vara säkra på att Han, som är ovanför himlen, inte släpper lös en storm över er, så våldsam att ni förstår Min varning?”3

Fjärran är Han från att vara på jorden såsom Han är ovanför himlen.”

128:30

235:10

367:16-17