Publicerad: 2010-05-09
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn adh-Dhahabî
Källa: Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (1/92-124)

Hans fader hette Mâlik bin Wuhayb bin ´Abd Manâf bin Zuhrah bin Kilâb bin Murrâh bin Ka´b bin Lu’ayy.

Sa´d är generalen Abû Ishâq al-Qurashî, az-Zuhrî, al-Makkî. Han är en av de tio och en av de tidiga föregångsmännen. Han bevittnade slaget vid Badr och Hudaybiyah. Han är en av samrådets sex.

Djâbir bin Samurah sade:

”´Umar sade till Sa´d: ”De klagar på dig inom allting inklusive bönen.” Då sade Sa´d: ”Vad gäller bönen, drar jag ut på de två första Rak´ât för att sedan förkorta de två sista. Det enda jag gör är att jag rättar mig efter sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön.” Då sade ´Umar: ”Det var det jag trodde om dig.”1

´Abdur-Rahmân bin al-Miswar sade:

”Jag begav mig med min fader, Sa´d och ´Abdur-Rahmân bin al-Aswad under Adhrah-året. Sjukdomen hade börjat råda i Shâm, så vi slog oss ned i Sargh och stannade där i fem dygn. Under tiden gick Ramadhân in. al-Miswar och ´Abdur-Rahmân fastade till skillnad från Sa´d som vägrade att fasta. Jag sade till honom: ”Abû Ishâq! Du är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare som bevittnade Badr och ändå låter du bli att fasta till skillnad från dessa två?” Han sade: ”Jag är kunnigare än dem.””2

´Abdur-Rahmân bin al-Miswar sade:

”Vi var i Shâm i en stad vid namnet ´Ammân. Under den tiden bad Sa´d två Rak´ât. Vi frågade honom om det och han svarade: ”Vi är kunnigare.””3

Ibn Mandah sade:

”Sa´d var sjutton år när han konverterade till islam. Han var kortväxt, kraftig, sträv och hård. Han dog i ´Aqîq i sin borg utanför Madînah. Han bars till Madînah år 55.”

Sa´îd bin al-Musayyab berättade att han hörde Sa´d säga:

”Ingen konverterade till islam den dagen som jag konverterade. Jag förblev i det tillståndet i sju dagar. Jag var den tredje personen som hade konverterat till islam4.”5

Sa´d sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har inte bett om att få sina föräldrar offrade för någon innan han gjorde det för mig. Han sade till mig: ”Skjut Sa´d, må mina föräldrar offras för dig!” Jag var den förste som sköt båge på avgudadyrkarna. Ett tag var vi bara sju stycken med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och det enda vi hade att äta var blad.”6

al-Qâsim bin ´Abdir-Rahmân sade:

”Den förste som sköt båge för Allâhs sak var Sa´d. Han är en av profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) morbröder.”

´Â’ishah sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde inte sova en natt. Han sade: ”Om ändå en av mina rättfärdiga följeslagare kunde vakta mig i natt.” Plötsligt hörde vi ljud från vapen. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Vem där?” Då sade Sa´d bin Abî Waqqâs: ”Det är jag, Allâhs sändebud. Jag har kommit för att vakta dig.” Därpå somnade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så att han snarkade.”7

Sa´d sade:

”Jag såg två män till höger och vänster om Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) under Uhud-dagen. De hade på sig vita kläder. De stred oerhört hårt vid hans sida. Jag har varken sett dem innan det eller efter det.”8

Ibn ´Umar sade:

”Vi satt ned en gång med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han sade: ”En man från paradiset kommer att komma in till er genom den här dörren.” Rätt som det var kom Sa´d bin Abî Waqqâs in.”9

Sa´d sade om Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلاَ تَطْرُدِ الَّذِينَ يَدْعُونَ رَبَّهُم

”Stöt inte bort dem som morgon och afton anropar sin Herre.”10

”Den uppenbarades i samband med sex personer varav jag och Ibn Mas´ûd var två av dem.”11

Sa´d sade:

”Denna vers uppenbarades i samband med mig:

وَإِن جَاهَدَاكَ لِتُشْرِكَ بِي مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ فَلَا تُطِعْهُمَا

”Men om de vill förmå dig att sätta något som du inte har kunskap om vid Min sida, skall du inte lyda dem.”12

Jag var lydig mot min moder. Efter att jag hade konverterat till islam, sade hon: ”Sa´d! Vad är det för ny religion som du har konverterat till? Antingen lämnar du din religion eller också skall jag varken äta eller dricka tills jag dör. Därefter kommer du att fördömas på grund av mig och det kommer att sägas: ”Du som dödade din moder!” Jag sade: ”Moder! Gör inte det! Jag kommer inte att lämna denna religion för något.” Det gick ett helt dygn och hon hade varken ätit eller druckit. Hon hade fått det besvärligt. När jag såg det, sade jag: ”Moder! Jag svär vid Allâh att du skall veta att om du hade haft hundra själar och själ efter själ gick ut ur dig, skulle jag inte ha lämnat min religion. Det är upp till dig ifall du vill äta eller inte.” När hon såg det, började hon äta igen.”13

Djâbir sade:

”Vi var tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när Sa´d bin Mâlik kom. Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Detta är min morbror. Låt någon annan visa sin morbror.”14

Qays sade:

”Sa´d berättade för mig att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Allâh! Bönhör Sa´d när han tillber Dig!”15

Till Sa´ds förträffligheter hör att han erövrade Irak. Han stod i arméns främre rad under Qâdisiyyah-slaget och Allâh hjälpte Sin religion. Därefter slog han sig ned i Madâ’in. Sedan ledde han armén under Djalûlâ’-dagen och bidrog med seger. Till följd därav hade Allâh utrotat det persiska kungariket.

al-Layth bin Sa´d sade:

”Erövringen av Djalûlâ’ ägde rum år 19. Den erövrades av Sa´d bin Abî Waqqâs.”

Elddyrkarna fick en snabb död under Djalûlâ’-dagen. Det sägs att krigsbytet blev 30.000.000 silvermynt.

Abû Wâ’il sade:

”Djalûlâ’ fick namnet ”Erövringarnas erövring”.”

az-Zuhrî sade:

”När ´Uthmân tog makten, tog han bort al-Mughîrah från Kûfah och ersatte honom med Sa´d.”

Husayn bin Khâridjah al-Ashdja´î sade:

”Efter att ´Uthmân hade mördats, blev prövningen oklar för mig. Jag sa: ”Allâh! Visa mig något från sanningen som jag kan hålla fast vid.” Därpå drömde jag om detta liv och livet efter detta och hur det fanns en vägg mellan dem båda. Jag gick nedför väggen och såg en grupp som sade: ”Vi är änglar.” Då sade jag: ”Var är vittnena?” De sade: ”Gå uppför trapporna.” Jag gick uppför den ena trappan efter den andra. Plötsligt såg jag Muhammad och Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) och hur Muhammad sade till Ibrâhîm: ”Be om förlåtelse för mitt samfund.” Då sade han: ”Du vet inte vad de har infört efter dig. De har spillt sina blod och dödat sin ledare. Varför gjorde de inte som min nära vän Sa´d?”

Därpå gick jag till Sa´d och berättade för honom om drömmen. Han blev väldigt glad och sade: ”Förlorad är den som inte har Ibrâhîm (´alayhis-salâm) som nära vän.” Jag frågade honom: ”Vilken grupp är du med?” Han sade: ”Jag är inte med någon av dem.” Då sade jag: ”Vad befaller du mig?” Han sade: ”Har du får?” Jag sade: ”Nej.” Då sade han: ”Köp får och var med dem tills det klarnar.”16

Sa´d höll sig borta från prövningen och bevittnade varken Kamel-kriget, Siffîn-kriget eller Domlutet. Han hade rätt till makt och han besatt en väldig position – må Allâh vara nöjd med honom.

Ibn Sîrîn sade:

”En natt hade Sa´d bin Abî Waqqâs samlag med nio slavinnor efter varandra. När han kom till den tionde, låg hon och sov. När han väckte henne, somnade han och då skämdes hon för att väcka honom.”

Mus´ab bin Sa´d sade:

”Under tiden som min fader låg på sin dödsbädd, hade han sitt huvud i mina knän. Jag började gråta. Då lyfte han på huvudet mot mig och sade: ”Käre son! Varför gråter du?” Jag sade: ”På grund av det tillstånd som jag ser dig i.” Då sade han: ”Gråt inte. Allâh kommer aldrig att straffa mig. Jag tillhör sannerligen paradisets folk.”17

az-Zubayr bin Bakkâr sade:

”Sa´d isolerade sig från människorna mot slutet av sitt liv. Han slog sig ned i en borg som han hade byggt i utkanten av Hamrâ’-ul-Asad.”

Umm Salamah berättade att när Sa´d hade dött, fördes hans kropp in till henne på bår. Hon började gråta och sade:

”Detta är resten av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare.”

´Âmir bin Sa´d sade:

”Sa´d var den siste utvandraren som dog.”18

Ibrâhîm bin Sa´d berättade att Sa´d dog 82 år gammal år 56 och det har även sagts år 57.