Rösten som ålägger fredagsbön

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (4/343)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا نُودِي لِلصَّلَاةِ مِن يَوْمِ الْجُمُعَةِ فَاسْعَوْا إِلَى ذِكْرِ اللَّهِ وَذَرُوا الْبَيْعَ ذَلِكُمْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

“TROENDE! När det ropas till fredagsbön, lämna då handel och köpenskap och skynda er till erinran om Allâh; detta är för er det bästa – om ni bara visste!”1

Om en man bor i en stad vari ingen fredagsbön hålls eller ute i vildmarken och hör böneutrop till fredagsbönen, måste han bege sig dithän böneutropet lyder ifrån och be fredagsbön. Annars behöver han inte göra det. Den åsikten delar ash-Shâfi´î, Ahmad och Ishâq. Böneropets krav är att böneutroparen har en hög röst så att den hörs i tid av lugna ljud och stilla vindar. Alla som befinner sig inom räckhåll av detta böneutrops utsträckning måste komma till fredagsbönen.

162:9