Rökning förbjuden

De lärda har i alla tider haft delade åsikter om rökning:

1 – Rökning är tillåten.

2 – Rökning är föraktfull.

3 – Rökning är förbjuden.

4 – Rökning är rekommenderad.

5 – Rökning är obligatorisk.

När rökningen uppstod blev det som vanligt delade åsikter om en nyhet. Hur kunde vissa anse rökning vara tillåten? Deras resonemang var att om rökaren inte röker under en eller två timmar innan bönen varpå han blir snurrig och kan inte be i det tillståndet, måste han röka för att finna ro i bönen. Det är obligatoriskt eftersom hadîthen säger:

”Det finns ingen bön när maten är serverad.”

Jag säger detta så att ni vet att det inte råder samstämmighet om rökningen. Det råder som sagt delade åsikter om den.

Nu när dagens medicin har utvecklats och rökningens nackdelar har blivit allmänt kända, tvivlar inte en person med kunskap om Sharî´ah och dess källor på att rökning är förbjuden. Det är omöjligt att säga att rökning är tillåten. Jag säger inte att den är tillåten. Jag säger att den är förbjuden. Det ankommer inte en klok, än mindre en troende, att röka. Rökning orsakar skräckinjagande följder. Den unge rökaren kan sälja sin heder bara för att få röka.