Publicerad: 2010-08-20
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (1/132-135)
Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âlush-Shaykh
Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/135)

Detta är det femte villkoret för en giltig bön. Det enda undantaget är vid oförmåga och frivillig bön på riddjuret oavsett om resan är lång eller kort. Är det tillåtet för den gående att förrätta frivillig bön? Ahmad har två åsikter i frågan. Är han ålagd att utföra Takbîrat-ul-Ihrâm i riktning mot Qiblah i fall han klarar av det? Ahmad har två åsikter i frågan.

När man är vid Qiblah, åläggs man vara vänd exakt mot den. I fall man skulle stå långt bort från den, räcker det att man riktar sig mot den.

Om man får reda på Qiblahs position antingen via en pålitlig och övertygad person eller också via muslimernas bönenischer, åläggs han att handla utmed det. Skulle han däremot finna bönenischer utan att veta om de är muslimernas eller inte, ignorerar han dem.

Om han är på resande fot och inte vet var Qiblah ligger, gör han så gott han kan för att rikta sig mot den via olika hjälpmedel.

Om två män kommer till olika slutsatser, skall de inte följa varandra. Den okunnige och den blinde skall däremot följa den de anser vara pålitligast av dem.

Om den seende förrättar bönen i ett bebott område1 eller om den blinde förrättar bönen utan någon guide och de båda felar, tar de om bönen. Men om den blinde inte kan hitta någon som han kan följa, förrättar han bönen i vilket fall som helst. Skall han ta om bönen efteråt? Ahmad har två åsikter i frågan. Ibn Hâmid sade:

“Han tar om bönen i fall han bad fel och i fall han bad rätt, har Hanâbilah två åsikter i frågan.”

Den som förrättar bönen efter att ha strävat för att rikta sig mot den och upptäcker att han bad fel, skall inte ta om den. Om han då vill förrätta en annan bön, skall han sträva en andra gång för att rikta sig mot den. Om han då märker att riktningarna skiljer sig från varandra, handlar han utmed den andra. Han skall emellertid inte ta igen den första bönen.