Ridning och korsningsavel

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/733-734)

Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

وَالْخَيْلَ وَالْبِغَالَ وَالْحَمِيرَ لِتَرْكَبُوهَا وَزِينَةً وَيَخْلُقُ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Och hästar och mulåsnor och åsnor för er att rida på och som en skönhet. Och Han kommer att skapa det som ni inte kan veta något om.”1

´Abdur-Razzâq sade: Ibn Djuraydj underrättade oss, från Ibn Abî Mulaykah, från Ibn ´Abbâs som sade:

“I begynnelsen var hästen ett vilddjur varefter Allâh tämjde den åt Ismâ´îl bin Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam).”

Wahb bin Munabbih nämnde en israelisk rapportering som gör gällande att Allâh skapade hästen av en sydvind – och Allâh vet bättre.

Versen bevisar att omnämnda djur, däribland mulåsnor, får beridas. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fick en mulåsna i gåva som han bered, trots att han förmenade korsningsavel mellan hästar och åsnor för att inte arterna skulle dö ut. Imâm Ahmad sade: Muhammad bin ´Ubayd berättade för mig: ´Umar från Hudhayfahs hus berättade för oss, från ash-Sha´bî, från Dihyah al-Kalbî som sade:

“Allâhs sändebud! Ska jag inte korsa en åsna med en häst så att du får en mula som du kan rida på?” Han svarade: “Så gör bara de som inte vet.”2

116:8

2God enligt Ibn Muflih i “al-Âdab ash-Shar´iyyah” (3/98).