Resenärens kortade böner tills vidare

Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî (d. 1393)

Adhwâ’-ul-Bayân (1/225)

Ibn Hadjar sade i ”Fath-ul-Bârî”:

De lärde har följande åsikter om resenärens avsiktslösa vistelse på en plats:

1 – Han ska be fulltaliga böner efter fyra dagar.

2 – Efter sjutton dagar.

3 – Efter arton dagar.

4 – Efter nitton dagar.

5 – Efter tjugo dagar.

6 – Han ska korta tills vidare till dess att han bestämmer sig för att vara hemmastadd där.

7 – Krigaren får korta tills vidare. Alla andra får korta högst fyra dagar.

Den mest övervägande åsikten är att resenären får korta sina böner tills vidare till dess att han bestämmer sig för att vara hemmastadd där. Att hans vistelse är lång spelar ingen roll så länge han inte bestämt sig för att vara hemmastadd där. Beviset för det är att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kortade bönerna hela sin vistelse i Makkah under Erövringens år, vilket rapporteras av al-Bukhârî. Imâm Ahmad, Abû Dâwûd, Ibn Hibbân och al-Bayhaqî återberättade Djâbir som sade:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var tjugo dagar i Tabûk och han kortade bönerna.”

Hadîthen har autentiserats av an-Nawawî och Ibn Hazm.”