Religiösa visor är inte poesi

Frågeställare: Vad är domen för att sjunga religiösa visor (Qasâ’id Dîniyyah) högt i moskéerna vid religiösa högtider?

al-Albânî: Först och främst finns det inget i islam som heter ”religiösa visor”.

För det andra är det inte tillåtet att störa de bedjande i moskén om det så skulle vara med Qur’ân-verser. Vad skall man då säga om visor som påstås vara religiösa? De har ännu mer rätt till att inte vara tillåtna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Människor! Var och en av er har ett samtal i avskildhet med sin Herre. Ingen av er skall besvära den andre och ingen av er skall höja sin röst när han läser över den andres röst.”1

I en annan rapportering sägs det:

”… när han läser Qur’ânen.”

Frågeställare: De jämför detta med Hassân bin Thâbits poesi.

al-Albânî: Hassân bin Thâbits poesi? Är det en religiös visa? Jag säger till dig att det inte finns något som heter religiösa visor. Vad gäller poesi i vilken sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) försvaras, så säg vad du vill. Men du skall inte sjunga och låta det utgöra en religiös aspekt. Det skall läsas på samma sätt som du nämner Allâh och ber om välsignelse och fred över sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Frågeställare: Hur kan det inte finnas islamiska och religiösa visor om man sjunger om islam och islamiska karaktärer?

al-Albânî: Fanns det du talar om hos våra rättfärdiga Salaf? Vi kommer att behandla dig med överseende – må Allâh förlåta dig och mig. Fanns denna typ hos Salaf?

Frågeställare: Vilken typ?

al-Albânî: Denna du typ avser. Varför talar ni inte?

Frågeställare: Syftet med poesin och arabiska visor…

al-Albânî: Ursäkta mig. Jag vill inte att du upprepar ditt föregående tal. Jag förstår vad du säger. Jag vill att du svarar kortfattat på min fråga. Var detta känt hos de rättfärdiga Salaf?

Frågeställare: Förr i tiden? Nej.

al-Albânî: Se där! Nu började du tala efter att ha varit tyst.

Frågeställare: Nej, jag var inte tyst.

al-Albânî: Ingen fara. Ingen fara. Det som räckte för dem räcker alltså även för oss.

1 Ahmad (3/94).