Det finns en regel som tillämpas på alla egenskaper, nämligen deras ord:

”Resningen är känd. Dess beskaffenhet är okänd. Det är en innovation att fråga om den.”

Det sade Mâlik och dessförinnan hans lärare Rabî´ah. Uttalet är dock som kändast från Mâlik. Han blev frågad hur Allâh har rest Sig. Han böjde på huvudet så att han började svettas. Sedan sade han:

”Resningen är känd. Dess beskaffenhet är okänd. Det är en innovation att fråga om den. Jag betraktar dig endast som en innovatör.”

Han befallde att han kastas ut från sittningen.

Resningen är ju känd för att vi vet vad den betyder på arabiska, språket i Qur’ânen och följeslagarnas förståelse:

”Dess beskaffenhet är okänd. Det är en innovation att fråga om den. Jag betraktar dig endast som en innovatör.”

Han befallde att han kastas ut från sittningen.

Den regeln tillämpas på alla egenskaper. Om du får frågan om hörseln, synen, förmågan, handen, skrattet och vreden och hur de är, säger du att hörseln är känd, synen är känd, förmågan är känd, handen är känd, skrattet är känt och vreden är känd. Alla dessa egenskapers betydelser är kända. Vi vet dock inte hur beskaffenheten är. Liksom resningen är känd och dess beskaffenhet är okänd är även handen känd och dess beskaffenhet är okänd, hörseln är känd och dess beskaffenhet är okänd, välbehaget är känt och dess beskaffenhet är okänd, förmågan är känd och dess beskaffenhet är okänd, nedstigningen är känd och dess beskaffenhet är okänd och så vidare.

Denna regel tillämpas på alla egenskaper och avvisar varenda en som följer sin lust. Den avvisar Mu´attilah med ”Resningen är känd” eftersom de förnekar deras betydelser, och den avvisar Mushabbihah och Mumaththillah med ”Dess beskaffenhet är okänd” eftersom de föreställer sig och begränsar egenskaperna.