Ramadhâns vinnare och förlorare

Vi lovprisar och tackar Allâh för att ha låtit oss uppleva denna väldiga månad. Vi ber Honom låta oss fullända den tryggt och säkert och med rättfärdiga handlingar och att vi får ut av den så mycket som möjligt. Den här månaden består av godhet, välsignelse och lydnad. Under den här månaden fylls moskéerna inför Tarâwîh. Böner bönhörs och synder stryks. Den här månadens godhet är otalig.

Förloraren är han som upplever den här månaden utan att gagnas. Den benådade är han som är uppmärksammad och tar vara på dessa ädla tider genom att lyda och dyrka Allâh och läsa Qur’ânen. Det finns människor som tillbringar Ramadhâns nätter i skvaller, sommarhus och nöjesplatser. Under dagen sover de. De ber inte ens de obligatoriska bönerna i respektive tider eller med samlingen. Deras argument är att de fastar. Bönen är dock viktigare än fastan; bönen är islams andra pelare medan fastan är islams fjärde pelare. Bönen är islams pelare. Varken fastan eller någon annan handling accepteras så länge inte bönen utförs. Det första som slaven kommer att ställas inför rätta för på Domedagen är bönen, vilket nämns i hadîthen. Om bönen accepteras, accepteras allting annat. Om den avslås, avslås allting annat. Bönen är alltså islams pelare.

Under den här månaden omges muslimen av mycken dygd, stor godhet och överflödig belöning. Han skall ta det som Allâh har bestämt för honom och måna om att utnyttja den, be under dess nätter, fasta den och läsa Qur’ânen i den. Den här månaden är väldig. Hela månaden med dess nätter, dagar, timmar och stunder är välsignad. Allt är gott.

I sex månader brukade Salaf be Allâh låta dem uppleva Ramadhân. Därefter bad de Allâh i sex månader att acceptera deras Ramadhân. Under Ramadhân tog de fram Qur’ânen och satt och läste i moskén. De brukade säga att de skyddar sin fasta och baktalar ingen. Den här månaden är alltså godhetens, lydnadens och välsignelsens månad. Den här månaden är matningens, välgörenhetens och godhetens månad. För den vägledde består den här månaden av otalig dygd och godhet. Den försakade är han som försakas av Allâh och den benådade är han som Allâh vägleder till att ta vara på den här månadens godhet. Den här månaden är en skatt för muslimen. En gång gick profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uppför predikstolen och sade:

”Âmîn, Âmîn, Âmîn.”

När han blev frågad om anledningen sade han:

”Djibrîl kom till mig och sade: ”Den som upplever Ramadhân och dör utan att förlåtas inträder Elden. Säg: ”Âmîn.” Jag sade: ”Âmîn.”

Ramadhân är förlåtelsens månad. När förlåts man om inte i Ramadhân? Det är en väldig förlust. Den lycklige är han som vägleds och uppmärksammas av Allâh. I Ramadhân öppnas paradisets portar, helvetets portar stängs och djävlarna kedjas. at-Tirmidhî och Ibn Mâdjah rapporterade att Abû Hurayrah berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den första natten till Ramadhân kedjas djävlarna och de upproriska djinnerna fast. Eldens portar stängs och ingen öppnas och paradisets portar öppnas och ingen stängs. En utropare ropar då ut: “Du som strävar efter det goda! Träd fram! Du som strävar efter det onda! Upphör!” Varje natt frigör Allâh någon från Elden.”

Det är alltså väldiga dygder. Vi ber Allâh skänka oss dem, inte beröva oss dem och förlåta oss, våra föräldrar och muslimska bröder.