Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 237-239

Håll fast vid din kunskap att den troende kämpar två kamper mot sig själv under Ramadhân. En kamp under dagen när han fastar och en kamp under natten när han förrättar bönen. Den som enar dessa två kamper och ger dem deras rättigheter och härdar med dem, kommer att få en omåttlig belöning. Ka´b sade:

“På Domedagen kommer en ropare att ropa ut: “Varje odlare kommer att få sin belöning för sin odling och mer därtill.” Men Qur’ânens folk och fastarna kommer att belönas utan någon gräns.”

Dessutom kommer de båda att medla för honom inför Allâh (´azza wa djall) på Domedagen. I al-Musnad rapporteras det från ´Abdullâh bin ´Amr att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Fastan och nattbönen kommer att medla för tjänaren på Domedagen. Fastan kommer att säga: “Herre! Jag hindrade honom från att äta och dricka på dagen. Låt mig medla för honom.” Och Qur’ânen kommer att säga: “Jag hindrade honom på natten. Låt mig medla för honom.” Därefter medlar de båda för honom.”1

Fastan medlar alltså för den som den hindrade från mat och samtliga förbjudna lustar. Detta gäller oavsett om förbudet var specifikt i samband med fastan, som lusten till mat, dryck, samlag och dess förspel, eller om det är ett allmänt förbud som att tala obehörigt, förbjudet tal, titta på förbjudna saker och ting, lyssna på förbjudna saker och ting eller arbeta med förbjudna saker och ting. Om fastan hindrar honom från alla dessa förbud, medlar den för honom inför Allâh (´azza wa djall) på Domedagen. Detta gäller den som slog vakt om sin fasta och undvek sina lustar.

Angående den som lät sin fasta rinna ut i sanden och inte undvek det Allâh har förbjudit honom, så har fastan rätt att säga till honom:

“Må Allâh få dig att rinna ut i sanden på samma sätt som du fick mig att rinna ut i sanden.”

Vissa av Salaf sade:

“När den troende förs fram, sägs det till en ängel: “Lukta på hans huvud.” Ängeln gör det och säger: “Det luktar Qur’ân.” Då sägs det: “Lukta på hans hjärta.” Ängeln gör det och säger: “Det luktar fasta.” Då sägs det: “Lukta på hans fötter.” Ängeln gör det och säger: “Det luktar bön under natten.” Då sägs det: “Han tog hand om sig själv, må Allâh ta hand om honom.”

På samma sätt kommer Qur’ânen att medla för den som den hindrade från att sova på natten. Den som läser Qur’ânen och handlar utmed den, har gett den dess rättighet och till följd därav kommer den att medla för personen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om en man:

“Han har inte Qur’ânen som kudde.”2

Det vill säga att han inte sover och försummar den så att den blir som en kudde.

Ibn Mas´ûd sade:

“Qur’ân-läsaren bör skilja sig åt från de andra på natten då de sover, på dagen då de äter och dricker, med sitt gråt när de skrattar, med sin fromhet när de är på humör, med sin tystnad när de talar, med sin ödmjukhet när de är stolta och med sin sorg när de är glada.”

Muhammad bin Ka´b sade:

“Vi brukade känna igen Qur’ân-läsarna genom deras gulaktiga hud.”

Det vill säga att de var uppe om nätterna och förrättade bönen.

Wuhayb bin al-Warîd sade:

“Det sades till en man: “Skall du inte sova?” Han sade: “Qur’ânens märkvärdigheter får mig att glömma sömnen.””