Râfidhahs bevis för att profeterna ärvs

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

إِنَّا مَعْشَرَ الأَنْبِيَاءِ لا نُورَثُ ، مَا تَرَكْنَا صَدَقَةٌ

”Vi profeter ärvs inte. Det vi lämnar är välgörenhet.”1

Râfidhah säger att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) visst ärvs. De säger att hadîthen lyder på följande sätt:

إِنَّا مَعْشَرَ الأَنْبِيَاءِ لا نُورَثُ ، مَا تَرَكْنَا صَدَقَةً

”Vi profeter ärvs inte inom det vi lämnar som välgörenhet.”

Det vill säga att välgörenheten som vi lämnar efter oss skall inte ärvas. De säger att det är den korrekta formuleringen och att ordetصَدَقَةٌ är fel. Således säger Râfidhah att Abû Bakr, ´Umar och de andra följeslagarna var orättvisa och syndiga eftersom de satte stopp för en av Allâhs plikter när de inte lät dottern och släktingarna ärva. De syftar på att de inte gav Fâtimah (radhiya Allâhu ´anh) hennes rättighet som hon skulle ärva från sin fader (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samt hans farbror och kusiner, om nu kusiner ärver.

Om hadîthen lyder som ni säger, vad finns det då för skillnad mellan profeterna och alla andra? Även när vanliga människor lämnar något i stiftelse är det en välgörenhet och inget arv! Vad är då speciellt med profeterna i det här sammanhanget? Därtill finns det andra uttryckliga bevis i frågan.

Profeterna lämnade alltså efter sig kunskap i arv. Men är det bara kunskap de har lämnat efter sig eller är det kunskap, handling och kall? De lämnade efter sig alla tre. Därför skall personen med kunskapen leva upp till resten av arvet och handla och kalla. Annars är han som personen som ärver pengar utan att spendera dem.

1al-Bukhârî (6726) och Muslim (1758).