Rådet inför döden

Salaf sade att handlingarna räknas utmed den sista handlingen. Abûd-Dardâ’ brukade svära vid Allâh och säga:

”Det finns inte en person som är säker på att han inte kommer att förlora sin tro utan att han förlorar den.”

Mansûr bin ´Ammâr sade:

”När en person dör delas han upp i fem bitar: pengarna till arvingarna, köttet till larverna, benen till jorden, själen till Dödsängeln och tron på Allâh om han var lycklig eller att det befaras att hans tro var till Satan.”

En av mina vänner berättade för mig hur Satan, iklädd judiska kläder, kom till honom när han låg sjuk. Han kände igen Satan som presenterade judendomen för honom, men han sökte Allâhs skydd mot honom.

Ibn-ul-Djawzî sade i ”Sayd-ul-Khâtir”:

”Jag råder mig själv och alla som läser detta att vara stabila inför döden. Det skönaste för den troende är att vara medvetslös i samband med döden. Vi ber om Allâhs skydd mot att vakna till i ett instabilt tillstånd.”

Sufyân ath-Thawrî brukade säga:

”Jag fruktar att jag blir prövad i samband med döden så att det blir svårt så att jag ber om lättnad så att jag inte beviljas den så att jag sätts på prövning.”

Helt rätt! I det sambandet är prövningarna otaliga. Det finns risk att man börjar sakna det här livet, ta illa upp för att behöva lämna nära och kära, vara svag framför svårigheterna eller falla för prövningarna så att man vänder Tawhîd eller Konungen ryggen. När du är inför döden skall du endast bry dig om att rena din troslära och be om förlåtelse för synderna så att du träffar Allâh i ett rent tillstånd. al-Djunayd läste till dess att han dog. När det sades till honom att ta det lugnt sade han:

”Nu stängs min bok igen.”