Räcker med en förkunnare

Hâfidh Ahmad bin al-Husayn al-Bayhaqî (d. 458)

Ahkâm-ul-Qur’ân (1/31-32)

Bevis ur Qur’ânen för att en persons besked är bekräftat

Hâfidh Abû ´Abdillâh underrättade oss: Abûl-´Abbâs Muhammad bin Ya´qûb underrättade oss: ar-Rabî´ bin Sulaymân underrättade oss: ash-Shâfi´î (rahimahullâh) sade:

I Allâhs (´azza wa djall) skrift finns bevis för det som jag har sagt. Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّا أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَى قَوْمِهِ

VI SÄNDE Nûh till hans folk…”1

وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَى قَوْمِهِ

OCH VI sände Nûh till hans folk…”2

وَأَوْحَيْنَا إِلَى إِبْرَاهِيمَ وَإِسْمَاعِيلَ

… och liksom Vi uppenbarade för Ibrâhîm och Ismâ´îl…”3

وَإِلَى عَادٍ أَخَاهُمْ هُوداً

OCH TILL ´Âd deras broder Hûd.”4

وَإِلَى ثَمُودَ أَخَاهُمْ صَالِحًا

”Och till Thâmûd deras broder Sâlih.5

وَإِلَى مَدْيَنَ أَخَاهُمْ شُعَيْبًا

OCH TILL Madyan deras broder Shu`ayb.”6

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍ الْمُرْسَلِينَ إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ لُوطٌ أَلَا تَتَّقُونَ إِنِّي لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ فَاتَّقُوا اللَّهَ وَأَطِيعُونِ

”Lûts folk beskyllde sändebuden för lögn. Och deras broder Lût sade till dem: ”Fruktar ni inte? Jag är ett sändebud till er, som ni kan lita på; frukta därför Allâh och lyd mig!”7

Han (ta´âlâ) sade till Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

إِنَّا أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ كَمَا أَوْحَيْنَا إِلَى نُوحٍ وَالنَّبِيِّينَ مِن بَعْدِهِ

VI HAR gett dig Vår uppenbarelse liksom Vi gav Nûh och de profeter som följde efter honom Vår uppenbarelse…”8

وَمَا مُحَمَّدٌ إِلاَّ رَسُولٌ قَدْ خَلَتْ مِن قَبْلِهِ الرُّسُلُ

MUHAMMAD är ingenting mer än ett sändebud och sändebud har kommit och gått före honom.”9

ash-Shâfi´î sade:

Han (djalla wa ´alâ) fastställde argumenten mot Sin skapelse med profeternas budskap med vilka de särskilde sig från Hans övriga skapelse. De argument som fastställdes mot dem som såg profeterna var deras bevis med vilka de särskilde sig från andra. Deras efterträdare fick argumenten fastställda mot sig med såväl en som med flera. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِذْ أَرْسَلْنَا إِلَيْهِمُ اثْنَيْنِ فَكَذَّبُوهُمَا فَعَزَّزْنَا بِثَالِثٍ فَقَالُوا إِنَّا إِلَيْكُم مُّرْسَلُونَ قَالُوا مَا أَنتُمْ إِلاَّ بَشَرٌ مِّثْلُنَا وَمَا أَنزَلَ الرَّحْمن مِن شَيْءٍ إِنْ أَنتُمْ إِلاَّ تَكْذِبُونَ

“Vi sände till dem två och de beskyllde båda för lögn; därför sände Vi en tredje till deras hjälp. Och de sade: ”Vi har sänts till er!” De svarade: ”Ni är ingenting annat än vanliga människor som vi; den Nåderike har aldrig uppenbarat något. Vad ni säger är ren lögn.”10

Först fastställde Han argumentet mot dem med två, därefter med tre. Likaså fastställde Han argumentet mot samfunden med en enda person. Bara för att flera sänds i understrykande syfte, betyder det inte att argument inte fastställs med en person om Allâh begåvar honom med sådant med vilket han särskiljer sig från den resterande skapelsen.”

ash-Shâfi´î (rahimahullâh) argumenterade med Qur’ân-verser i vilka Allâh ålägger allesammans lydnad till sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), inklusive efter hans död, fram till Domedagen. Ingen som inte fick chansen att se Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har vetskap om Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan besked om honom.

171:1

229:14

34:163

47:65

57:73

67:85

726:160-163

84:163

93:144

1036:13-14