Räcker inte med kunskap om sanningen

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

at-Tawhîd Awwalan, sid. 19-20

Många judar och kristna vet att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) verkligen är Allâhs profet och sändebud. Men trots att vår Herre (´azza wa djall) vittnar om denna deras kunskap och säger:

الَّذِينَ آتَيْنَاهُمُ الْكِتَابَ يَعْرِفُونَهُ كَمَا يَعْرِفُونَ أَبْنَاءهُمْ

”De till vilka Vi tidigare skänkte uppenbarelsen känner honom lika noga som de känner sina barn.”1

gagnas de inte alls av den kunskapen. Ty de bekräftar inte hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) profetskap och budskap. Därför är det otillräckligt att veta utan att tro. Kunskap måste ackompanjeras med tro och underkastelse eftersom vår Herre (´azza wa djall) säger:

فَاعْلَمْ أَنَّهُ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَاسْتَغْفِرْ لِذَنبِكَ

Ha kunskap om att det inte finns någon sann gud utom Allâh och be om förlåtelse för dina synder.”2

Så när en muslim uttalar trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh, måste han därtill förstå dess betydelse kortfattat och därefter ingående. Först när han vet och bekräftar och tror berörs han av hadîtherna som exempelvis säger:

Den som säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh, kommer att gagnas av det någon dag under sitt liv.”

Det vill säga att det kommer att rädda honom från evig vistelse i Elden.

12:146

247:19