Räcker inte med hjärtats vetskap

´Allâmah Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin Mâni´ (d. 1385)
Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 64-66

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

94 – Tron är tron på Allâh, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, Sista dagen och ödet, det goda i det och det onda i det, det ljuvliga i det och det bittra i det – allt är från Allâh (ta´âlâ).

95 – Vi betror allt det.

96 – Vi skiljer inte på några sändebud. Vi bekräftar dem allesammans utifrån deras budskap.

97 – Stora syndare från Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund förblir inte i Elden så länge de dyrkade Allâh allena.

98 – Även om de inte ångrade sig, så länge de träffade Allâh i ett vetande och troende tillstånd.

99 – Han kommer att döma dem som Han vill. Om Han vill förlåta dem och skona dem med Sin favör, gör Han det. Han (´azza wa djall) sade i Sin skrift:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

Allâh förlåter inte att det avgudas med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

100 – Om Han vill straffa dem i Elden med Sin rättvisa, gör Han det.

101 – Därefter för Han ut dem därifrån med Sin barmhärtighet och Sina lydiga slavars medling. Sedan skickar Han dem till Sitt paradis.

102 – Ty Allâh (ta´âlâ) beskyddar ju dem som känner Honom. Han låter dem inte uppleva de båda liven som de som inte känner Honom, mister Hans vägledning och förlorar Hans beskydd.

103 – Allâh! Du som beskyddar islam och muslimerna! Fäst oss på islam så att vi får träffa Dig med den!

FÖRKLARING

För att tro räcker det inte bara att hjärtat vet. Dessförinnan förfelade författaren när han sade att tron består av hjärtats bekräftelse och tungans erkännande. Den åsikten delades av Abû Hanîfah och hans anhängare. I övrigt ansåg Salaf att tron består av hjärtats dogm, tungans tal och kroppsdelarnas handlingar. Det är den korrekta dogmen.

Enligt Karrâmiyyah består tron av enkom tal. Enligt Djahmiyyah består tron av enkom dogm. Författaren nöjde sig med dessa två. Det betyder att inga människor är otrogna, ty de erkänner Allâhs existens och att Han är deras Herre och Skapare. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ قُلِ الْحَمْدُ لِلَّهِ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

Och om du frågar dem: ”Vem har skapat himlarna och jorden?” – svarar de helt säkert: ”Allâh.” Säg: ”Allâh ske lov och pris!” Nej, de flesta av dem är okunniga.”2

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) beskyllde avgudadyrkarna för otro ehuru de erkände att Han har skapat himlarna och jorden. Detsamma gäller Iblîs, Abû Djahl, Farao, Qârûn, Hâmân och andra hädare; enligt Djahm och hans anhängare var de alla troende eftersom de erkände Allâh som Herre och Skapare. Också de är troende enligt denna falska och avvisade teori. Islams imamer, däribland Ibn-ul-Qayyim, har avvisat författarens utsago. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

De säger att slavarnas erkännande om att

Han är deras Skapare är kulmen av tro

Och att alla människor har en jämlik tro,

liksom kammen och dess regelbundna tänder

Fråga då Abû Djahl, hans trosfränder

och deras idoldyrkande bundsförvanter

Fråga då djinnernas förbannade fader:

Vet du vem Skaparen är eller är du ovetande?

Fråga då alla förnekares ledare; Farao, Qârûn och Hâmân

Vem av dem förnekade Skaparen, den väldige Herren och skapelsens Bildare?

Låt dem glädjas över att ingendera var otrogen,

ty enligt Djahm har de alla en fullkomlig tro3

Detsamma kan sägas om författarens ord:

”Ty Allâh (ta´âlâ) beskyddar ju dem som känner Honom.”

14:48

231:25

3an-Nûniyyah (1/33).