Rabî´ al-Madkhalîs tålamod med Yahyâ al-Hadjûrî

Fråga: Det talas mycket i dag om att du är orsaken till Shaykh Rabî´s sista uttalande om Shaykh al-Hadjûrî sett till att du åkte till Saudiarabien. Stämmer det?

Svar: Det stämmer inte. Jag anlände till Saudiarabien och kunde inte träffa Shaykh Rabî´ förrän han hade uttalat sig. Jag kom fram på måndag. Jag kunde inte träffa honom på tisdagen eftersom jag fortfarande var trött. På onsdagen reste jag till at-Ta’if för att besöka några släktingar. Uttalandet gjordes när jag var i at-Tâ’if. Allâh vet bättre om Shaykh Rabî´ ens visste om jag hade anlänt eller inte. Jag kunde som sagt inte besöka honom förrän han hade uttalat sig.

Men om det hade varit så, ändrar det inget. Shaykhen är lärd. Han vet vad han säger. Han vet när han skall tala. Han sade att han hade härdat i sju år. Vad är det som sägs då? Utan att förklara ytterligare, stämmer det som sagt inte.

Jag fick till och med reda på att vissa sade att den förrädiske frestaren hade gått. Allâh får ta hand om honom. Jag klagar på honom inför Allâh. Jag förlåter inte honom. Det betyder alltså att jag är den förrädiske frestaren? Det är Satans egenskaper.

Det enda vi behöver göra med de lärdas uttalanden är att bekräfta dem från alla håll. Annars är de lärdas ord de lärdas ord.

När en person prövas med att en lärd förtalar honom, skall han inte rekrytera tusentals mot den lärde. Det är inte lämpligt. Ahl-us-Sunnah beter sig inte så med de lärda. Skall jag för min egen skull slå ned en lärd som har slagit ned världens innovatörer och med vem Allâh har stött Sunnah i hela världen? Med honom har Allâh krossat villfarelsens böcker i hela världen. Hör det till Ahl-us-Sunnahs metodik att slå ned de lärda på grund av dessa motiv?

Till Ahl-us-Sunnahs metodik hör att om en lärd förtalar en person att denne tittar huruvida det som sägs stämmer. Om det stämmer ångrar han sig inför Allâh och ber om förlåtelse och förbättrar sig själv. Om det inte stämmer, förblir han mjuk så att han kan förklara sanningen för den lärde som har missuppfattat frågan. Det skall ske med respekt, etikett och kännedom om den lärdes rätt till högaktning. Om det varken är det ena eller det andra och han klarar inte av att göra något, vet han att prövningen är från Allâh som han måste härda med.

Imâm al-Bukhârî förtalades av adh-Dhuhlî. Han förklarade sig själv och försvarade sig själv. Inget hjälpte. Han härdade. Trots det fortsatte han anse adh-Dhuhlî som en av de lärda. Han fortsatte att rapportera hadîther från honom i sin ”as-Sahîh” trots att adh-Dhuhlî, som var inflytelserik, orsakade att han blev utkastad överallt. Till sist bad al-Bukhârî Allâh om att få dö. Han härdade och räknade med belöning. Att vi skall rekrytera människor mot de lärda om något liknande skulle hända oss hör inte till Ahl-us-Sunnah uppförande med de lärda.