Rabî´ al-Madkhalî är en av de största lärda inom Hadîth-läran
Fråga: Det finns de som nedvärderar Shaykh Rabî´ och hans kall. Det finns människor hos oss i USA som också gör det. Vad vet ni om Shaykhen och hans kall?
Svar: Jag känner Shaykh Rabî´ (hafidhahullâh) från Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stad. Han är en Shaykh som tillhör de största lärda inom Hadîth-läran. Han är en av dem som älskar Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och kallar till den.
Han har värdefulla böcker. En av de bästa är boken ”Bayn al-Imâmayn; Muslim wa ad-Dâraqutnî”.
Därefter reste jag till Jemen. Han fick kunskap om många Hizbiyyûn i och med att de var hans klasskamrater som ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq. Shaykh Rabî´ var bland al-Ikhwân al-Muslimûn1 och visste därför vilka fel Sayyid Qutb, Hasan al-Bannâ och många andra från al-Ikhwân al-Muslimûn hade. Således skrev han värdefulla böcker. Jag ber Allâh att Han belönar honom väl.
”För det första har jag tillbringat en tid med al-Ikhwân al-Muslimûn, men vet du varför? Jo, för att rätta till dem och uppfostra dem enligt Salafs metodik och inte för något världsligt syfte. Jag gick med dem förutsatt att två villkor uppfylldes. Det första var att den metodik de skulle följa och uppfostra sin rörelse på i världen skulle vara Salafs metodik. Det andra var att ingen innovatör förblir De gick med på mina villkor. De människor som lät mig komma med och accepterade mina villkor, var människor jag trodde var Salafiyyûn och att de skulle hjälpa mig med att uppfylla det jag hade satt som villkor. Jag började vänta på att dessa villkor skulle uppfyllas och ihärdigt krävde jag dem på att verkställa dem. Jag härdade och hade tålamod medan saker och ting hela tiden var de samma. Då dök en stark Sûfî-baserad inställning upp som hade vuxit fram genom större Sûfiyyah och deras skrifter, vilka i sin tur var anledningen till att de vilt vände sig till Sûfî-skrifterna och vände Salafs metodik ryggen. Tillika klargjordes deras krigföring mot Salafiyyah och Salafiyyûn. När jag då hade kommit fram till en återvändsgränd med dem och såg att de hade hyste medkänsla till Rawâfidh, insåg jag att det inte längre var tillåtet för mig att stanna med dem. Sålunda gick jag med dem för Allâhs sak och jag övergav dem för Allâhs sak. Jag ber Allâh om förlåtelse för mina synder och brister i perioden jag tillbringade med dem.” (an-Nasr al-´Azîz, sid. 187-188)