Qur’ânens varningar

Imâm Muhammad al-Amîn ash-Shanqîtî (d. 1393)

Adhwâ’-ul-Bayân (1/407)

Allâh (´azza wa djall) sade:

كِتَابٌ أُنزِلَ إِلَيْكَ فَلاَ يَكُن فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِّنْهُ لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

“EN SKRIFT har uppenbarats för dig – ängslas inte i ditt hjärta över detta – för att du med den skall varna och förmana de troende.”1

Denna vers klargör inte vem som varnas, men det gör verser som:

وَتُنذِرَ بِهِ قَوْمًا لُّدًّا

“… och varna dem som vill bestrida och sätta allt i fråga.”2

och:

لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّا أُنذِرَ آبَاؤُهُمْ فَهُمْ غَافِلُونَ

“… för att du skall varna ett folk vars fäder inte har varnats och som därför är försumliga.”3

I denna givmilda vers kollationerar Allâh (ta´âlâ) varning och påminnelse och säger:

لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

“… för att du med den skall varna och förmana de troende.”4

Varningen gäller de otrogna medan förmaningen gäller de troende. Det bevisas av Hans (ta´âlâ) ord:

فَإِنَّمَا يَسَّرْنَاهُ بِلِسَانِكَ لِتُبَشِّرَ بِهِ الْمُتَّقِينَ وَتُنذِرَ بِهِ قَوْمًا لُّدًّا

“Och så har Vi låtit den vara lätt att förstå, på ditt eget språk, just för att du med den skall förkunna ett glatt budskap om hopp för de gudfruktiga och varna dem som vill bestrida och sätta allt i fråga.”5,

وَذَكِّرْ فَإِنَّ الذِّكْرَى تَنفَعُ الْمُؤْمِنِينَ

“Men påminn; påminnelsen är till nytta för dem som tror.”6

och:

فَذَكِّرْ بِالْقُرْآنِ مَن يَخَافُ وَعِيدِ

“… men varna med Qur’ânen dem som fruktar Min varning!”7

Att den tidigare versen påpekar att varning gäller de otrogna och påminnelse de troende går inte alls emot att varningen gäller endast de troende i versen:

إِنَّمَا تُنذِرُ مَنِ اتَّبَعَ الذِّكْرَ وَخَشِيَ الرَّحْمَن بِالْغَيْبِ

“Med din varning når du bara den som lägger påminnelsen på hjärtat och som fruktar den Nåderike i det dolda.”8

I och med att bara de troende gagnas av varningar, framstår det som att bara de varnas. Ty det som inte gagnar motsvarar det obefintliga. På arabiska brukar man säga att det som gör endast en liten nytta gör i själva verket ingen nytta alls. Sammanfattningsvis nämns varningar i Qur’ânen på två sätt:

1 – Allmänt och gäller alla människor, däribland Allâhs (ta´âlâ) ord:

يَا أَيُّهَا الْمُدَّثِّرُ قُمْ فَأَنذِرْ

“DU SOM sveper in dig! Stå upp och varna!”9

och:

تَبَارَكَ الَّذِي نَزَّلَ الْفُرْقَانَ عَلَى عَبْدِهِ لِيَكُونَ لِلْعَالَمِينَ نَذِيرًا

“VÄLDIG vare Han som steg för steg har uppenbarat för Sin slav kriteriumet och som skall tjäna som en varning för alla folk.”10

I samband med denna allmänna varning nämns bara de troende i Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّمَا تُنذِرُ مَنِ اتَّبَعَ الذِّكْرَ وَخَشِيَ الرَّحْمَن بِالْغَيْبِ

“Med din varning når du bara den som lägger påminnelsen på hjärtat och som fruktar den Nåderike i det dolda.”

Ty bara de troende gagnas av varningen.

2 – Specifikt och gäller de otrogna eftersom det är de som faller i sådant som varningarna varnar för av olyckor och straff. Denna specifika varning nämns i Allâhs ord som:

فَإِنَّمَا يَسَّرْنَاهُ بِلِسَانِكَ لِتُبَشِّرَ بِهِ الْمُتَّقِينَ وَتُنذِرَ بِهِ قَوْمًا لُّدًّا

“Och så har Vi låtit den vara lätt att förstå, på ditt eget språk, just för att du med den skall förkunna ett glatt budskap om hopp för de gudfruktiga och varna dem som vill bestrida och sätta allt i fråga.”

och:

لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

“… för att du med den skall varna och förmana de troende.”

Enligt arabiskan står en varning för en hotfull upplysning. Varje varning är en upplysning, men varje upplysning är inte en varning.

17:2

219:97

336:6

47:2

519:97

651:55

750:45

836:11

974:1-2

1025:1