Qur’ânens bevis för att följa Sunnah

Allâh har låtit Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utgöra ett ljus i förhållande till Hans religion, plikt och skrift. Han har förpliktigat att han lyds, förbjudit att han trotsas och klargjort hans förträfflighet när Han band samman tron på Hans sändebud med tron på Honom. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَآمِنُواْ بِاللّهِ وَرُسُلِهِ وَلاَ تَقُولُواْ ثَلاَثَةٌ انتَهُواْ خَيْرًا لَّكُمْ إِنَّمَا اللّهُ إِلَهٌ وَاحِدٌ سُبْحَانَهُ أَن يَكُونَ لَهُ وَلَدٌ

”Tro därför på Allâh och Hans sändebud och säg inte: ”[Allâh är] tre.” Upphör för ert eget bästa! Allâh är den Ende Guden. Fri är Han från brister, fjärran från [tanken] att Han skulle ha en son!”1

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ آمَنُوا بِاللَّهِ وَرَسُولِهِ وَإِذَا كَانُوا مَعَهُ عَلَى أَمْرٍ جَامِعٍ لَمْ يَذْهَبُوا حَتَّى يَسْتَأْذِنُوهُ

”Troende är inga andra än de som har en orubblig tro på Allâh och Hans sändebud och som, när de deltar med honom i en sammankomst som angår samfundet i dess helhet, inte avlägsnar sig därifrån utan att först begära hans tillstånd.”2

Han lät nämligen trons fullkomliga grund, som allting annat byggs på, vara tron på Allâh och Hans sändebud. Om en person hade trott på Honom och inte på Hans sändebud, skulle han aldrig ha uppnått en fulländad tro förrän han också hade börjat tro på Hans sändebud. På detta vis handlade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han testade människors tro. Mâlik berättade för oss från Hilâl bin Usâmah, från ´Atâ’ bin Yasâr, från ´Umar bin al-Hakam som sade:

”Jag kom till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med en slavinna och sade: ”Allâhs sändebud! Jag är ålagd att frigöra en slav. Skall jag frigöra henne?” Han sade till henne: ”Var är Allâh?” Hon sade: ”Ovanför himlen.” Han sade: ”Vem är jag? Hon sade: ”Du är Allâhs sändebud.” Då sade han: ”Frigör henne.”

Han heter Mu´âwiyah bin al-Hakam. Så har andra än Mâlik rapporterat den. Jag tror inte Mâlik memorerade hans namn.

Allâh ålade människorna att följa Hans uppenbarelse och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Han sade i Sin skrift:

رَبَّنَا وَابْعَثْ فِيهِمْ رَسُولاً مِّنْهُمْ يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِكَ وَيُعَلِّمُهُمُ الْكِتَابَ وَالْحِكْمَةَ وَيُزَكِّيهِمْ إِنَّكَ أَنتَ العَزِيزُ الحَكِيمُ

”Herre! Låt ett sändebud uppstå bland dem, [en man] ur deras mitt – som framför till dem Dina budskap och undervisar dem i Skriften och i visdom och som renar dem. Du är den Allsmäktige, den Allvise.”3

Allâh nämnde Skriften, som är Qur’ânen, och visdomen. Jag hörde lärda som jag behagas av säga att Skriften är Qur’ânen och att visdomen är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Ty Qur’ânen nämndes och efterföljdes av visdomen. Allâh nämnde Sin gåva till skapelsen, nämligen att Han har lärt den Skriften och visdomen. Därför är det inte möjligt, och Allâh vet bättre, att visdomen står för något annat än Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah. Detta beror på att Sunnah är sammanbunden med Allâhs skrift och för att Allâh har ålagt att Hans sändebud lyds och förpliktigat att hans beordring följs. Således är det inte tillåtet att säga baserat på någon annans ord än Allâhs och därefter Hans sändebuds att någonting är förpliktigat, just för att Allâh band samman tron på Hans sändebud med tron på Honom. Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah förklarar Allâhs avsikt. Den klargör dess specifikation och generalisering. Därefter band Han samman visdomen med Sin skrift och lät den komma efter den. Detta har Han inte gett till någon annan skapelse än Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

1 4:171

2 24:62

3 2:129