Qur’ânen och Sunnah har inget med al-Ghazâlî att göra

Framför oss har vi ett relevant och samtidigt också ett beklagligt exempel; egyptiern al-Ghazâlî. Han avsvär sig inte Qur’ânen och Sunnah. Han säger inte att han inte kallar till Qur’ânen och Sunnah. Om han hade gjort, skulle han ha avslöjat sig själv. Han säger alltså att man skall följa Qur’ânen och Sunnah. Men vad innebär Qur’ânen och Sunnah enligt honom?

Angående Sunnah, handlar det endast om det som är autentiskt enligt honom och utifrån hans personliga och ideologiska synvinkel och inte det som är autentiskt enligt de Hadîth-lärda som i alla dessa generationer har tillbringat sina liv åt att skilja mellan autentisk och svag Sunnah. Han, och hans många jämlikar, ignorerar all den möda som har lagts ned under alla dessa generationer. Allting handlar om att den hadîth som stämmer överens med hans lust, logik eller kunskap är autentisk medan allting annat är svagt, även om hadîthen rapporteras av al-Bukhârî och Muslim eller om samfundet är enat om dess giltighet.

Människor som den här säger inte att de inte följer Qur’ânen och Sunnah. Dock har Qur’ânen och Sunnah inget med honom att göra. Enligt honom är Sunnah det som stämmer överens med hans lust.

Vad gäller Qur’ânen, tolkar han även den utmed sin lust. Den enda skillnaden är att han inte vågar säga att något i Qur’ânen är inkorrekt. Istället säger han att förståelsen är fel, samtidigt som vi har fått reda på den förståelsen från följeslagarna och Salaf.

När det kommer till Sunnah, är han oerhört modig med att förkasta den. Det är lättare och enklare att riva Sunnah om han säger, precis som många andra så kallade kallare gör:

”Den här hadîthen är Âhâd och en sådan hadîth kan en troslära inte bekräftas med.”

På detta vis förkastas och uppskattas autentiska hadîther vilkas äkthet är solklar hos de Hadîth-lärda.