Qâdiyâniyyah förtalar Allâhs profeter

Härmed kommer vi att nämna hur Ghulâm Ahmad förklarar sig själv vara bättre än profeterna och sändebuden. Han sade när han förklarade sig själv vara bättre än Âdam (´alayhis-salâm):

”Allâh har gjort mig till Âdam och gett mig allt det Han gav till honom… Allâh ville från början skapa Âdam som skulle vara kalifernas sigill på samma sätt som Han skapade Âdam för att vara Hans första ställföreträdare.”[1]

Mahmûd Ahmad (Ghulâms son) förklarade de ovanstående orden och sade:

”Allâh befallde änglarna att tjäna och lyda Âdam. Om detta gällde den förste Âdam, varför kan det då inte gälla den andre, nämligen den lovande Messias? Han är större än den förste Âdam.”[2]

Han sade då han förklarade sig själv vara bättre än Allâhs profet Nûh (´alayhis-salâm):

”Säkerligen har Allâh sänt ned så många bevis och mirakel som stöd till mitt påstående, att om de hade sänts ned till Nûh, skulle ingen av hans samfund ha drunknat. Men dessa människor är envisa. De är som blinda som säger mitt på ljusa dagen: ”Det är natt”.”[3]

Han sade när han förklarade sig själv vara bättre än Yûsuf (´alayhis-salâm):

”Jag, den inkapable och svage tjänaren, är detta samfunds Yûsuf. Jag är bättre än israelernas Yûsuf. Jag har rentvåtts av Allâh och flera mirakel. Däremot behövde Yûsuf bin Ya´qûb andra människors vittnesmål för att bli rentvådd.“[4]

Denna förnedrade slav sade också:

”Allâh har sänt till detta samfund en messias som är flera gånger större än den förste. Om ´Îsâ hade levt på min tid, skulle han aldrig klarat av att göra det jag har gjort. Han skulle aldrig kunna komma med de bevis och mirakel som jag har kommit med.”[5]

Han sade också:

”´Îsâ bin Maryam är från mig och jag är från Allâh. Lycklig är den som känner mig och olycklig är den som inte har sett mig.”[6]

Hans son sade:

”Min fader sade att han var bättre än Âdam, Nûh och ´Îsâ. Satan tog ut Âdam ur paradiset, medan han för in människan i det. ´Îsâ blev korsfäst av judarna, medan han slår sönder korset. Likaså är han bättre än Nûh. Nûhs äldste son blev aldrig vägledd, medan hans son blev vägledd.”[7]

Ghulâm Ahmad sade:

”Fullkomligheterna som fanns i samtliga profeter, fanns även i Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och till och med fler. Därefter förflyttades dessa fullkomligheter till mig. Därför heter jag även Âdam, Ibrâhîm, Mûsâ, Nûh, Dâwûd, Yûsuf, Sulaymân, Yahyâ och ´Îsâ.” [8]

Han sade när han smädade Allâhs profet ´Îsâ:

”Jag anser att Messias inte lät bli att dricka alkohol.”[9]

Han sade även:

”Messias kunde inte påstå att han var rättfärdig, ty folket visste att han brukade dricka sprit.”[10]

Dessutom sade han:

”Antingen brukade Messias dricka alkohol för att han var sjuk eller också för att han var en alkoholist.”[11]

Han sade också:

”´Îsâs familj var ytterst märklig. Hans tre mormödrar var syndiga och otuktiga. Vad är det för ett rent blod som ´Îsâ blev till genom?”[12]

Han sade också:

”´Îsâ tenderade till prostituerade kvinnor, ty hans mormödrar var prostituerade.”[13]

Likaså ljög han om Allâhs profet ´Îsâ (´alayhis-salâm) då han sade:

”´Îsâ var ful i mun och hade dålig karaktär. Han brukade bli arg på grund av bagateller. Allt detta berodde på att han inte behärskade sitt inre… Dessutom märker man att ´Îsâ var en lögnare.” [14]

Han ljög vidare och sade:

”´Îsâ saknade manliga egenskaper som hör till människans fullkomliga egenskaper.” [15

Han sade också:

”´Îsâ var en magiker. Allt det han visade var tack vare magi.” [16]

Den falske profeten och lögnaren sade också när han gjorde narr av Allâhs profet ´Îsâ (´alayhis-salâm):

”Vilka profetior kom denna stackars ´Îsâ med? Jordbävningar, torkor och krig har alltid funnits… Jag vet inte varför underrättningar om liknande frågor kallas för ”profetior” och ”dolda frågor”. Har det inte alltid funnits jordbävningar? Har det inte alltid funnits torkor? Har det inte alltid funnits krig någonstans på jorden? Varför kallade detta israeliska dumhuvud dessa frågor för ”profetior”?” [17]

[1]Khutbat-ul-Hâmiyah, sid. 167, av Ghulâm Ahmad.

[2] Malâ’ikatullâh, sid. 65, av Mahmûd Ahmad.

[3] Tatimmah Haqîqat-il-Wahî, sid. 137, av Ghulâm Ahmad.

[4] Barâhîn Ahmadiyyah, av Ghulâm Ahmad.

[5] Haqîqat-ul-Wahî, sid. 138, av Ghulâm Ahmad.

[6] Maktûbât Ahmadiyyah (3/118), av Ghulâm Ahmad.

[7] Tidningen ”al-Fadhl”, 18:e juli 1931, av Mahmûd Ahmad.

[8] Malfûdhât Ahmadiyyah (4/142).

[9] Review of religions (1/123) 1902.

[10] Sitt Badjn, sid. 172, av Ghulâm Ahmad.

[11] Safînah Nûh, sid. 65, av Ghulâm Ahmad.

[12] Indjâm Âthim, sid. 7, av Ghulâm Ahmad.

[13] Fotnot till ”Indjâm Âthim”, sid. 7, av Ghulâm Ahmad.

[14] Indjâm Âthim, sid. 5, av Ghulâm Ahmad.

[15] Maktûbât Ahmadiyyah (3/28), av Ghulâm Ahmad.

[16] Izâlat-ul-Awhâm, sid. 309, av Ghulâm Ahmad.

[17] Fotnot till ”Indjâm Âthim”, sid. 4, av Ghulâm Ahmad.