Qadariyyah – den första sekten

Den första sekten var Qadariyyah. De dök upp i slutet av följeslagarnas era. Qadariyyah är de som förnekar ödet. De säger:

”Allt som sker inom skapelsen sker utom Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) öde och beslut. Det är något som sker med slavens handling, utan Allâh (´azza wa djall) förutbestämmelse.”

De förnekar alltså trons sjätte grundpelare. Trons grundpelare är sex: tron på Allâh, Hans änglar, Hans böcker, hans sändebud, den Yttersta Dagen och ödet – både det goda och det onda i det är från Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

De blev kallade för ”Qadariyyah” och ”Samfundets zoroastrier”. Varför? Därför att de påstår att varenda en skapar sina egna handlingar utan Allâhs förutbestämmelse. På så sätt bekräftade de andra skapare tillsammans med Allâh. Det gör även zoroastrierna som menar att skapelsen har två skapare: ljuset och mörkret. Ljuset skapade godheten medan mörkret skapade ondskan.

Dock går Qadariyyah ännu längre än zoroastrierna eftersom de bekräftar många skapare när de säger att alla skapar sina egna handlingar. Därför har de kallats för ”Samfundets zoroastrier”.

Deras motståndare är sekten Djabriyyah. De säger att tjänaren är tvingad till sin handling. Han har varken rätt till handling eller vilja, utan är en som en fjäder som rör sig efter vinden – utan någon vilja.

Dessa kallas för ”Djabriyyah” och är extrema Qadariyyah; de överdrev med att bekräfta ödet och förnekade tjänarens fria vilja.

Deras första sekt är rena motsatsen. De bekräftade människans fria vilja och överdrev med den så att de sade att hon skapar sina egna handlingar och är helt oberoende av Allâh.

Högt upphöjd är Allâh från det som de yttrar. Dessa har kallats för ”de nekande Qadariyyah. Bland dem förekommer Mu´tazilah som har samma ideologi.

Detta är nämligen sekten Qadariyyah med sina två uppdelningar:

1. De med en extrem förnekelse.
2. De med en extrem bekräftelse.

Qadariyyah har splittrats i många sekter som ingen känner till förutom Allâh. När en människa lämnar sanningen strävar hon omkring i vilseledning; varje grupp introducerar sin egen ideologi med vilken den senare splittrar sig från den tidigare. Detta är det vilsna folkets tillstånd; de
splittrar sig alltid, de delar alltid upp sig och de introducerar alltid sina olika och motsättande tankesätt och former.

Vad gäller Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, introduceras det varken tumult eller meningsskiljaktigheter hos dem, eftersom de håller sig till sanningen som kom från Allâh (subhânahu wa ta´âlâ). De håller sig alltså till Allâhs skrift och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och det förekommer varken uppdelningar eller meningsskiljaktigheter hos dem eftersom de följer alla en och samma metodik.