Puss och bugning

160 – Anas bin Mâlik sade:

En man sade: ”Allâhs sändebud! Får man buga sig för sin vän när man träffar honom?” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Nej.” Han sade: ”Får man krama och pussa honom?” Han sade: ”Nej.” Får man skaka hand med honom?” Han sade: ”Ja, om han vill.”

Rapporterad av at-Tirmidhî (2/121), Ibn Mâdjah (3702), al-Bayhaqî (7/100) och Ahmad (3/198) via Handhalah bin ´Abdillâh as-Sadûsî som sade: Anas bin Mâlik berättade för oss.

Formuleringen står Ahmad och at-Tirmidhî för frånsett att at-Tirmidhî saknar tillägget ”om han vill”. Ibn Mâdjahs formulering är liknande och heter:

Nej, men de får skaka hand.”

at-Tirmidhî sade:

Hadîthen är god.”

Det är den minst sagt.

Med det sagt skall du veta att hadîthen avvisar en person idag som är sysselsatt med Hadîth-läran. Han tillhör dem som följer lustarna och sufistiska orden; Shaykh ´Abdullâh bin Muhammad as-Siddîq al-Ghumârî. Han har skrivit en liten avhandling benämnd ”I´lâm-un-Nabîl bi Djawâz-it-Taqbîl” vari han har samlat ihop alla pussrelaterade hadîther som han har hittat, autentiska som svaga. Där har han tagit med denna hadîth och försvagat den på grund av Handhalah. Förmodligen har han inte hittat de intygande hadîtherna som återberättas från andra håll.

Därefter tolkade han den och sade att den aktuella pussen är bara förbjuden om den åsyftar åtråvärda jordiska ändamål, liksom rikedom, status eller ledarskap. Den tolkningen är dock falsk. Ty följeslagarna som frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om pussar syftade inte alls på det. De syftade på pussar i hälsande syfte, liksom de frågade honom om bugning och handskakning. Allt det åsyftar hälsning. Det enda han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillät var handskakning. Är den handskakningen till för jordiska intressen? Nej.

Sanningen är att hadîthen utgör ett konkret bevis för att det inte är föreskrivet att pussas i samband med träffar. Det omfattar dock inte barn och fru, vilket är uppenbart.

Beträffande de hadîther vari profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) pussade vissa följeslagare vid olika tillfällen, som när han pussade och kramade om Zayd bin al-Hârithah efter att han anlänt till Madînah och när han kramade om Abûl-Haytham bin at-Tayhân, så är svaret följande:

1 – De är svaga och utgör inget bevis.

2 – Om de är autentiska så får de inte konfrontera denna autentiska hadîth eftersom profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handling kan vara specifik för honom. Det kan även finnas andra möjligheter som försvagar deras bevisningar. Sådant är inte fallet med den aktuella hadîthen. Den är i form av tal och riktar sig till hela samfundet. Den är bevis mot de andra rapporteringarna. En fastställd princip är att ord går före handling och förbud före tillstånd vid eventuell paradox. Den aktuella hadîthen består av såväl ord som förbud varför den har företräde framför de omnämnda hadîtherna – om de nu skulle vara autentiska.