Profetens vistelse i Hirâ’-grottan är ett mirakel för sig

´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte om ensamheten och brukade vara ensam i Hirâ’-grottan för att dyrka flera nätter innan han återvände till sin familj.”1

Att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tyckte om ensamheten betyder att Allâh fick sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tycka om att vara långt borta från människorna för att han hatade hedningarnas karaktärer, etiketter och vilsna dyrkan.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) valde då ut en plats där han var så långt borta som möjligt från människorna och så svår som möjligt att nå upp till, nämligen Hirâ’-grottan. Grottan ligger inne i ett känt berg öster om Makkah. Den är avlägsen på bergstoppen och vägen dit är svår. Men Allâh (ta´âlâ) stödde Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att förbereda honom inför Uppenbarelsen genom att förse honom med en fysisk och psykisk styrka. Vem annars sover helt ensam uppe på en bergstopp under ljusa och mörka nätter utan Allâhs stöd? Vissa lärda säger att bara profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ensamhet på den platsen är ett mirakel på grund av svårigheten och besväret med att ta sig upp dit. Trots det vistades profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ensam uppe på bergstoppen bland alla andra bergstoppar. Tvivelsutan är det en hjälp från Allâh (subhânahu wa ta´âlâ).

1al-Bukhârî (3).