Profetens profetkall – det mest hatade hos Satan

publicerad
21.02.2010

Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 249-250

Det fanns inget som besvärade Iblîs så mycket som Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) profetkall och spridningen av hans kall över hela jorden. Han tappade hoppet om att hela hans samfund skulle återgå till större avguderi. Sa´îd bin Djubayr sade:

“När Iblîs såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förrätta bönen i Makkah, jämrade han sig, och när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erövrade Makkah, jämrade han sig en gång till. Hans avkomma samlades kring honom och han sade till dem: “Efter utgången av detta år kan ni ge upp hoppet om att få Muhammads samfund tillbaka till avguderi. Sätt i stället deras religion på prövning och sprid jämmer och poesi bland dem.”

Rapporterad av Ibn Abî Dunyâ.

at-Tabarânî rapporterade med sin berättarkedja via Mudjâhid, från Abû Hurayrah som sade:

“Iblîs jämrade sig när al-Fâtihah uppenbarades och den uppenbarades i al-Madînah.”

Detta är känt från Mudjâhid och att han sade:

“Iblîs har jämrat sig fyra gånger; när han förbannades, när han kördes ut ur paradiset, när Muhammad sändes och när al-Fâtihah uppenbarades och den uppenbarades i al-Madînah.”

Rapporterad av Wakî´ och andra.

Vissa efterföljare (Tâbi´ûn) sade:

“Efter att Allâh hade uppenbarat “Och de som, om de begår en skamlös handling eller [på annat sätt] tillfogat sig själva orätt, minns Allâh och ber Honom om förlåtelse för sina synder…”1 började Iblîs gråta och menade att det var denna vers som orsakade hans djupa sorg eftersom versen tar upp syndarnas glädje. Alltsedan profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes är han orolig, ängslig och ledsen när han ser hur hans samfund oroar och förargar honom.”

Thâbit sade:

”När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev sänd, sade Iblîs till sina djävlar: ”Någonting har hänt. Ta reda på det.” De begav sig och kom tillbaka och sade: ”Vi vet inte.” Iblîs sade: ”Jag skall berätta för er.” Han begav sig och kom tillbaka och sade: ”Muhammad har sänts.” Han sände sina sändebud till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare med sina blad. När de kom tillbaka var bladen tomma. Han sade: ”Varför kommer ni inte med något?” De sade: ”Vi har aldrig råkat på något folk som detta. Vi skrev ned från dem. När de då reste sig upp för att förrätta bönen, ströks allting bort.” Iblîs sade: ”Ta det lugnt. Allâh kommer att låta dem erövra världen. Då kommer ni att uppnå det ni vill från dem.””

al-Hasan sade:

”Iblîs sade: ”Synder har frestat Muhammads samfund, men de knäckte min rygg genom att be om förlåtelse. Då frestades de av innovationer som de inte bad om förlåtelse för.””

Än idag besväras Iblîs av perioder av förlåtelse och frigivning ur Elden. På ´Arafah-dagen finns det ingen som är så liten, förnedrad och besegrad som han när han ser hur barmhärtigheten stiger ned och hur Allâh förlåter de väldiga synderna. Det enda undantaget var Badr-dagen.

1 3:135