Profetens koppning på fastande mage

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (18/242-243)

Fråga: Hur kollationerar vi hadîthen:

”Både kopparen och den koppade har brutit fastan.”1

med Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) ord:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) koppades i Ihrâm och han koppades när han fastade.”2?

Svar: Vi kollationerar dem på följande sätt:

1 – När utspelades hadîthen:

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) koppades i Ihrâm och han koppades när han fastade.”?

Om datumet är okänt, anammas den hadîth som framför ytterligare information än den som framkommer i grundregeln, i detta fall den information som gör gällande att fastan bryts av koppning. En text som är överensstämmande med en grundregel saknar bevisning eftersom den bibehåller sin grundregel. I grund och botten bryter koppning inte fastan. Alltså koppades profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) innan det blev fastställt att koppning bryter fastan.

2 – Var profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fasta obligatorisk eller frivillig när han koppades? Båda alternativen är möjliga. Om den var frivillig, kan den som vill avbryta sin frivilliga fasta. Det bevisar inte att koppning inte bryter fastan då det är möjligt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bestämde sig för att bryta fastan innan han koppades. Och även om koppning bryter fastan, så är det tillåtet att avbryta frivillig fasta. Vi kan inte säga att Ibn ´Abbâs hadîth är avskaffande, ty det krävs att vi vet när den avskaffande hadîthen utspelades och när den avskaffade hadîthen utspelades. Det gör vi inte i detta fall. Alltså kan vi inte heller säga vad som är avskaffat eller inte. Det är ingen liten sak att säga att något är avskaffat. Det krävs vetskap om att en tidigare text har avskaffats av en senare text.

Med andra ord saknas paradox mellan de båda hadîtherna varför hadîthen ”Både kopparen och den koppade har brutit fastan” råder och gäller. Det fastställde Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) i sin avhandling ”Haqîqat-us-Siyâm” och det utgör också Hanâbilahs kända åsikt.

1Abû Dâwûd (2367), at-Tirmidhî (774), Ibn Mâdjah (1679) och Ahmad (15866). Autentisk enligt al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (931).

2al-Bukhârî (1938).