Publicerad: 2011-03-09
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Ahmad adh-Dhahabî (d. 748)
Källa: Kitâb-ul-´Arsh (2/53-55)

49 – Ibn ´Abbâs sade:

”Förundras ni över att den nära vänskapen tillkommer Ibrâhîm, att talet tillkommer Mûsâ och att synen tillkommer Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam)?”1

Även denna hadîth bevisar att Allâh (subhânah) är ovanför himlarna och alla andra skapelser. Om det inte hade varit så, skulle det ha varit värdelöst att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) färdades hela vägen till och med den sjunde himlen till det yttersta trädet och att Allâh närmade Sig honom – och Hans (subhânah) närmandes beskaffenhet skall inte föreställas – så att han var två bågars avstånd och ännu närmare från Honom, och att han såg Honom den natten och att Djibrîl gick upp med honom till dess att han kom med honom till Allâh (ta´âlâ) och alla dessa faktorer fordrar att Han är ovanför himlen. Allt detta skulle ha varit värdelöst enligt dem som säger att Allâh är överallt med Sin essens inklusive toaletterna, magarna, livmödrarna och allting annat som skiljer sig från den läggning som Allâh har skapat människan med. Allâh har skapat människorna med en naturlig läggning som erkänner att Han är ovanför tronen och de sju himlarna. Han har sänt sändebuden för att bekräfta det. Han har inte skickat dem för att bekräfta att Han inte är ovanför tronen eller att Han varken är innanför skapelsen eller utanför skapelsen.